På promenad i novembersolen

Gruset knastrade under de små hjulen på skrindan och vi fick hjälpas åt att dra i uppförsbackarna. Barnen satt fint tillsammans på en filt och njöt av det sövande ljudet som uppstod när vi drog fram över asfalten. De var tysta. Lyssnade och intog trädkronornas konturer ovanför deras små huvuden. Fåglar som svepte över himlen och ett dovt sus från havet längre ned på gatan. Bortom den plats där marken mötte himlen tog havet vid, det visste de. De kisade i novembersolen. Kylan var krispig, hård.

Det var kalla fingrar att gnugga liv i och vi värmde oss med fika och mys när vi kom in.

Skogspromenad på gränsen

Rosaskimrande ljus silades mellan trädens spretiga grenverk.
 Platsen kändes magisk, som om den vore förtrollad.


Det doftade våta löv och vinden var frisk mot våra rödnupna kinder. Vi gick i Hjalmar Sterns Park och njöt av den mystiska atmosfären som fyller det som finns kvar av den lilla parken. Jag slöt ögonen och det var som om jag kunde höra hjulspåren efter sedan länge svunna hästskjutsar på grusvägen nedanför stengärdet. Såg framför mig förälskade par gå tätt intill varandra, filosofera om livet. Kjoltyg som frasade med varje steg. Det måste ha varit en vacker plats, en gång i tiden. Nu har bokträden tagit över, under dem en matta av rödorange löv. Tyst, så när som på motorvägens sus långt bortom den skyddande väggen av träd och buskar. Jag njöt och mindes våra lekar - jag och mina bästa tjejkompisar älskade den hisnande känslan av att befinna oss i ett stycke bevarad historia och lät fantasin gå lös i parken. Ruinen efter en gammal väderkvarn blev resterna efter ett storslaget slott, inskriptionen H.S Park som finns på stenar i parken blev hemliga kärleksförklaringar och vi fantiserade verkligen ihop de mest storslagna äventyr innanför de halvt raserade murar som stengärderna utgjorde. 


Barndomsminnen... likt en vindpust nuddade de vid mig när jag gick på stigen i parken och en välbekant, lite hisnande, känsla fladdrade till i maggropen.

Som vackrast när de ligger för döden

Höstlöv. Som vackrast när de ligger för döden. Blödande, glödande - som om de gör en sista kraftansträngning innan de torkar ut, blir gråbruna och fula i döden. Höstlöv som glöder och målar naturen med sina kraftfulla färger innan de blir ett med marken och slutligen försvinner.

På äventyr i Gualövs skogar

Hjortar på språng där skogen möter himlen.

Solljus mellan träd är en fantastisk upplevelse som jag aldrig får nog av. 

Glasliknande pärlformade droppar som ligger vilandes på gräset - vackert!

Morgonljus.

Tiden stannade 1936

Vi gick förbi ett förfallet, nedgånget och totalförstört ödehus beläget längst ned på en igenvuxen väg.

Spår av ett sedan länge svunnet liv - en massa flaskor av varierande skick låg i korgar utanför huset.

Igenvuxet. Buskar, ogräs och växter av olika sort hade vuxit sig höga.

Gammalt.

Det rasar ihop.

Ett tidningsblad daterat Juli 1936.

En tilltalande färgskala

Kaffe:  Lent, bränt, mustigt, lite beskt och sött. Gyllene. Kolsvart.
 Små stänk av kärlek. Hett, hett, hett.

I stunden

   

Höstsolen spred ett kallt, blåaktigt sken över oss där vi gick i skogen. Träden likt ett grönspräckligt tak över våra huvuden och marken våt, fuktig under oss. Fågelkvitter, prasslande buskar, vinden som rörde sig smidigt mellan buskar och snår... Små glaspärlor hade lagt sig tillrätta på bladen. Vackert, som om de vore skogens lyckotårar, fallna ur ett saligt ögonblick där allting var perfekt. Himlen gråblå och miljön en aning disig men den krispiga luften var behaglig och inte allt för kall. Vi gick där i tystnad på vår promenad. Utforskade, upptäckte...

En tung dag

Jag har haft feber och varit skitdålig sedan veckan började. I går sov jag bort hela kvällen - jag som avskyr att missa min värdefulla egentid som träder in när barnen somnat! Jag har inte hunnit prata med M för jag har sovit när han varit hemma. Jag hade med mig en termos med ingefära- & honungste till skolan igår och genomled föreläsningen med frossa och sprängande huvudvärk. Att köra bil och hämta barnen på dagis var outhärdligt.

Idag är jag tung i huvudet, trött och vill bara äta färska bär och frossa i frukt. Jag ska åka in till stan och hämta en drös nya böcker på biblioteket inför moment 2 som började igår... Klassiska verk ska plöjas igenom och jag har inget annat val än att läsa dem. Kanske Kafka och Söderberg kan få mig på bättre humör? Hm...

Måndag

Höstlöv ligger på måfå utspridda på gräset. En mjuk, grön matta under små nyfikna fötter. Dimman har just lättat och  ett barn på upptäcktsfärd skymtar i förbifarten. 

Stort hår

Min snygga syster i en stor frisyr av Rebecca Palmgren, en fantastisk frisör på TOVA i Kristianstad. Flätan är hur tjock som helst och jag tyckte den röda garnbiten som håller ihop den var pricken över i:t! Hon syntes minsann på catwalken!

Höstvisning

Ännu en dimmig, disig morgon - fuktigt, grått och rått utanför. Det är varmt och ganska rörigt här inne. Jag har inte druckit kaffe ännu och varit uppe sedan klockan sex. Jag vaknade till en lördag tätt intill min man. Jag drog honom intill mig och njöt av att få vara vaken med honom en liten stund innan han måste hasta iväg för att åka till jobbet. Barnen vaknade förstås och var pigga direkt - det skulle lekas, stökas... I staden är det modevisning på torget vid lunchtid och min syster ska visa plagg från någon av stadens butiker. Jag hoppas det spricker upp en aning. Solsken hade varit ett fint inslag en lördag som den här.

Hej,

Idag var vi i parken en stund. Gyllengult och grönt i en fin kombination! Det blev en skön, lugn, busig och avslappnande familjestund - värd att spara. Jag älskar söndagar.

Höst och syskonkärlek

Att gunga i ett träd tillsammans med någon man älskar är vackert.

Leka ute

Det bästa lillebror vet är att leka utomhus; att utforska och köra med sina bilar, gräva och leta saker. Han kan vara ute hur länge som helst utan att tröttna! Men vilka barn kan inte det? Det finns ju så oändligt mycket att göra och världen ter sig säkert väldigt stor och spännande för en liten, liten kille... Det är skönt att inte bo i lägenhet längre - att bara kunna öppna dörren och släppa ut barnen är verkligen guld värt!

En skymt av vår lilla trädgård

I en hemlighetsfull trädgård...

...går min lillasyster på upptäcktsfärd. Huset i bakgrunden skall putsas och bli fint. Dagen är grå och tung. Regnet kommer antagligen att falla över byn när som helst. 

Min stund

Så här vackert är det här ute på landet.

Jag mötte blå himmel och brandgula fält. Det låg där framför mig och jag hade kunnat ta några steg till vänster för få att känna den ojämna marken under mina skor men jag höll mig på min stig. Himlen ovanför, som ett tryggt tak, var molnstänkt och mjuk. Det blåste lite. Jag sjöng med i huvudet när musiken ljöd alldeles för högt i mina lurar; Adele, Mumford & Sons, Hello Saferide, The Script, The Fray... Lugnt, skönt och lite märkligt - kanske inte den musiken man förväntar sig att man ska lyssna på när man springer men jag tycker om att slappna av och bara flyta med. Flyta med musiken, sväva på gruset, asfalten och känna vinden som svalkar. Det gick lättare idag. Inte alls så tungt som det brukar vara. Det tar sig, alltså. Jag låg kvar en stund på verandan och bara njöt av känslan att vara fri. För det är så det känns - som frihet och att jag har alla möjligheter. Nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och äta frukost i lugn och ro. Njuta. Sedan måste jag läsa en himla massa innan jag ska hämta barnen. Måndagen är min! 

Morgonljus och krispig luft

Vi gick upp alldeles för tidigt.

Barnen väckte mig - och egentligen var de för trötta men somna om skulle de trots allt inte göra! Vi åt frukost och klädde oss. Strax efter nio cyklade vi en tur i området, bort till lekplatsen bar det och barnen var på gott humör; de lekte, busade och bråkade inte alls. Morgonljuset var mjukt, diset låg fortfarande kvar på ängarna och luften var typiskt höstkrispig. Det är så vackert här ute på morgnarna. Fridfullt. Och höstens kyliga, friska dagar blir allt fler... Snart är alla spår av sommaren borta.

 

Om jag skulle ta och läsa lite istället kanske

Vilken fantastisk höstdag! Solen skiner, det blåser och det är så där friskt och härligt. Jag ligger i soffan och läser en riktigt bra bok, sneglar åt Brott och Straff som hånfullt lockar och pockar på min uppmärksamhet på soffbordet. Jag tycker att den är skräckinjagande, alldeles för tjock, tung, otymplig och har ett förskräckligt tråkigt omslag. Den luktar gammalt och unket. Jag läser mycket hellre utdrag ur, tolkningar och redogörelser för ungdomsböcker genom tiderna, vilket boken jag läser just nu tar upp. Jag vet att jag måste ta mig an Dostojevskijs psykologiska mästerverk men...

Utanför fönstret är ett gäng (unga) byggkillar i full gång med att riva (?) den gamla röda byggnaden som bara sett otroligt sorglig ut tills nu. På bara några dagar har den förlorat väggar, fönster och diverse delar av sin ledsamma huskropp. Med ens ter den sig mycket mera fri och tillfreds med sig själv. Byggkillarna skrattar, sjunger med i musiken och är riktigt flitiga, måste jag säga. Ibland dunsar det och låter en himla massa när de slänger gamla husdelar i den stora blå containern. Ett ihåligt, dånande metalliskt ljud får mig att hoppa till - jag är ju djupt försjunken i mina böcker... Ja, ni märker hur dålig jag är på att ljuga. Jag blir lätt distraherad... 

På skattjakt

Det plockas hösthallon. Små dyrbara skatter i en liten flickas ögon... 

På besök vid Vramsån

I det här fina, gamla huset bor vår vän Sandras föräldrar och bror. Det ligger alldeles intill den livliga Vramsån och kantas av storslagen natur och vackra fruktodlingar. Vi blev ditbjudna helt spontant på middag.

Den här nätta träbron förbinder trädgården som är uppdelad i två. Att lyssna på det forsande vattnet och höra träden susa...

Ännu en bro i trädgården. Så vackert!