Tagga!

Det händer mycket just nu! Jag har stora saker på gång och ni kan tro att jag är laddad! Jag har liksom inte tid att jobba eller gå i skolan - jag vill ju ägna mig åt mitt, mitt, mitt... Ibland önskar jag att dagarna var dubbelt så långa. Håll tummarna att allt går enligt planerna. Fick två viktiga samtal idag som båda gick i positiv ton. Jag kan knappt vänta...

Under tiden jobbar jag i kassan på ICA och försöker njuta av sommardagarna. Efter midsommar har min M semester, vilket innebär mer tid tillsammans hela familjen. Midsommarafton brukar vara en magisk dag i ett slags romantiskt skimmer; blommigt, skirt och alldeles underbart! Vi firar med god mat, trevligt sällskap och spännande äventyr tillammans med våra närmsta. Bildbevis utlovas!

Berusningen

Himlen är blå.

Du får mitt hjärta att sjunga, blodet att rusa
och kinderna att häftigt färgas röda genom att möta min blick.
 Som om marken under mig rämnar, lämnar mig i ett slags vakuum.
 Ett tomrum där hjärtslagen hörs, ekande.
 Jag vill känna berusningen och den andnöd din närhet skänker mig.


Ge mig dig.

Vardagstankar

Jag gick med slutna ögon medan vinden och jag blev ett; vilken mäktig känsla det var hur luftmassan slog emot mig. Jag drog ned den i lungorna med ett djupt andetag. Höll kvar vinden inom mig några sekunder innan jag med beslutsamhet släppte den fri igen. Jag fick en stund med morgonkaffet och tidningen - en viktig del av dagen för mig som hjälper mig att slappna av och varva ned. Landa lite grann innan dagens alla måsten drar i mig och tvingar mig ut ur min dvala. Helgen har varit kaosartad av anledningar jag inte vill gå in på här men när klockan ringde i går morse kändes det som om världen vändes upp och ned, jag tappade balansen och höll på att falla ur. Jag var inte alls redo att möta en ny vecka men jag antar att det kan kännas så där ibland. Som om vardagen är en stor tjock betongvägg omöjlig att tränga igenom.


Vår lilla by är vacker på morgonen. Jag älskar ljudet av fågelkvitter och prasslande buskage. Det är så otroligt rogivande att iaktta hur människor vaknar till liv och gör sina morgonbestyr. Hämtar tidningen. Lämnar på förskolan. Stressar till bussen. Packar in och ut ur bilar. Jag tycker om den korta promenaden hem från förskolan - den ger mig tid att tänka och bara ta in dagen. Jag tycker om att det är människor som arbetar på vårt hus; även fast jag inte pratar så mycket med dem så finns de här runtomkring och har funnits i snart ett år nu. Jag har vant mig, liksom. Jag kommer tycka att det känns tomt när de är färdiga med huset. Deras hamrande, sågande, skrattande och pratande är hemtrevligt. Det är stökigt, rörigt och vi har inte full tillgång till baksidan och det är  mindre spännande att vakna upp med män utanför sovrumsfönstret men nu har byggställningen utanför vårt sovrum plockats ned och det problemet är ur världen.

Idag väntar English University Grammar-plugg och sedan ska jag ta mig in till Högskolan för ett seminarie i just Grammar...

Morning slumber, midnight awakening

Surprise!

Påsken rusade förbi i ett ruskigt tempo - jag missade att åka på konstrundan som brukar vara en utav vårens höjdpunkter för mig! Tiden räckte helt enkelt inte till.

Min fina London-babe

Natten mellan torsdag och fredag ställde jag klockan på 01.15 för att köra in till stan och hämta min vän Sandy som kom från London för att överraska sin familj lagom till släktens påskmiddag. Hon fick sova på min soffa och gömma sig hos mig tills det var dags att entra festen. Vi hade obligatorisk catch-up på vad som hänt sedan sist och åt en långfrukost ihop på fredagsmorgonen. Därefter drog påskhelgen igång och det var middagar och bjudningar om vartannat. Jag tror aldrig barnen ätit så mycket godis...

Idag har varit en lugn dag som inleddes med en tur till IKEA tillsammans med syster - jag köpte nästan ingenting men det blev ändå märkligt dyrt... Men nya lampor och måste-grejer fick jag åtminstone med mig hem! Nu ska jag uppdatera mig inför en fullsmockad vecka på Högskolan och landa en stund innan jag ska sova.

Jag vet att jag helt enkelt måste ta tag i den här bloggen ordentligt om jag inte ska lägga ned den helt. Jag veeeet. Jag fattar inte vart tiden tar vägen denna terminen. Helt otroligt.

Vardag

Hej från mig, idag.

Äntligen klar med ett av alla måsten. Det är så skönt att klicka på skicka-knappen när man skrivit klart en journal, essay eller något annat skolrelaterat arbete. Som om världens alla sorger rinner av en och allting plötsligt skimrar i ljus snarare än dränks i mörker och dunkla färger.

Jag fick dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro, bläddra lite i dagens tidning och gå igenom alla bloggar, Instagram-poster och andra sociala medier jag använder mig av just nu. Lite daglig rutin så där på morgonkvisten, ni vet.

Jag ska börja på min Final som ska vara klar nästa vecka - ute i sista minuten som vanligt!
Därefter ska jag kasta mig ut i kylan och traska till bussen som kommer att ta mig in till staden för ännu en ljuvlig, stressig och fullproppad dag.

Behind the surface

Jag sitter uppe i sista minuten. Vill bara sluta ögonen och låta natten fånga mig. Vägrar inse att det är måndag i morgon.

Jag vill gå till skolan i min tigermask och stänga ute verkligheten, försöker hålla den på avstånd medan jag bygger tjocka ogenomträngliga murar till mitt försvar. Jag längtar efter mjuka morgnar i stillhet, med himlen blå utanför mitt fönster och vinden varm. Sovande andetag hörs från min familj som i vanlig ordning somnat flera timmar före mig. Någonting händer inuti mig på kvällen eller timmarna då natten tar vid. Kreativiteten väcks och tankarna flödar; jag blir effektiv och vill skriva, måla, skapa. Två sidor i mig krockar och kommer inte riktigt överens. Jag vill inte ha måndag i morgon. Fredag hade varit bättre. Definitivt. 

With love

Två fina gåvor runt min hals. Jag tycker om dem båda två.

Det måste börja bra

Min frukost idag bestod av färska och frusna bär med en klick yoghurt på. Till det en kopp kaffe och Family Living. Perfekt start på en söndag!

Black & White night with loved ones

Min fina vän var världens bästa värdinna och bjöd på underbart god pasta carbonara, vitt vin och en fantastisk kväll som innehöll smågodis, melodifestivalen, övernaturliga inslag och förstås galet mycket skratt!

En av de absolut snyggaste mammorna jag känner ;) 

En klassisk fota-sig-själva-bild är nog ett måste en sådan här kväll, right? 

Hon är helt enastående, min fina vän.

Jag höll i kameran. (Yes! Den som är kass och inte fungerar som den ska!)

Så här kan två mammor som ska göra stan se ut.

Sleepy sunday

M jobbade så vi tog bussen till Äspet för kaffe och prat en liten stund. 

Barnen pysslade med pärlor och pussel

Vi fick skjuts hem vid lunch och väntade in M genom en stunds städning och lek.

Give me the soft touch of a golden sky

På ängen utanför vårt hus, sommaren 2011.

Som det kan vara

Tystnad. Det susar i mitt inre och någonting slår hål på mig inifrån. Känslorna svallar och ryms inte inuti -jag vill skrika och tömma kroppen på alla dessa motstridiga rytmer som skulle kunna kallas tvivel, glädje, längtan, trygghet och harmoni med ett och samma ord. Jag vill känna tryggheten omsluta mig och vagga mig till drömlös dvala. På samma gång bultar mitt hjärta hårdare än någonsin och lungorna knyter sig, syret hejdas och det svartnar för ögonen. Jag kniper ihop ögonlocken, mascararester svärtar mina kinder och jag hoppas på en mjuk landning efter mitt skoningslösa fall i världsrymdens alla dimensioner. Tystnad. Jag säger ingenting och det är tyst runt omkring. På samma gång som tystnaden är total susar det inuti. Så öronbedövande och outhärdligt men också motsägelsefullt härligt. Livet i mig, som ett rus eller en rejäl fylla - jag slits mellan drömmar och verklighet, mellan vakna och somna. Mitt emellan. Mellanting. Lagom. Jag vill inte ha lagom - jag vill ha allt!

Var det någonting jag sade? Eller var det en fjäderlätt tanke som bara genom att snudda vid mig satte igång en orkan av stormande känslor inuti?

Vi kollade på handboll i arenan och IFK förlorade. Vi hade verkligen roligt om man bortser från förlusten!
Tur att jag har så fina föräldrar som ställer upp och passar
barnen ibland så att vi kan göra saker tillsammans.
Idag fick Storasyster följa med medan Lillebror var hemma och hade det mysigt med Morfar. 

A reflection of my love

Vi tankade bilen och jag kunde inte låta bli att fånga honom i backspegeln. Himlen sprack upp och en gnutta blått lyste igenom det grå, tunga molntäcket. Ett ögonblick jag kände mig manad att föreviga, helt enkelt.

På mitt bord

Mina absoluta favoriter då det kommer till blommor.

Morgonman

Vaknade med hjärnan delvis kvar i drömmen - ville hålla fast vid känslan som präglade mig just i den sekunden. Ett slags harmoniskt, flytande tillstånd där allting var rätt. Bredvid mig låg han. Min skäggiga, vackra man. 1.97 lång med benen uppdragna intill kroppen så att han skulle få plats ordentligt. Han är alltid extra fin i morgonljus;  det disiga ljuset som fönstren motvillig släpper igenom när natten sakta men säkert övergår till dag. Mjukt och varsamt smekte det honom tills han slog upp ögonen och blinkade några gånger som för att vänja sig mot kontrasten som uppstår när sömn hårt slås sönder av verkligheten. Hans blick får mig att dra efter andan varje gång. Sammetsmjuka, bruna ögon som så ärligt ser på mig. Nyvaket hår,  rufsigt står det på alla håll. Lite för långt men precis sådär som jag vill att han ska ha det. Hans leende som får det att pirra i magen trots att vi snart varit tillsammans i sju år. Nu går han omkring i köket med musik på hög volym och diskar, dammsuger och plockar undan efter frukosten. Jag älskar att känna honom närvarande och att se honom uppslukad av musiken. Min fantastiska man - söndagen är vår!

New

NY FRISYR

Hjälplös

På väg mot Kristianstad. Jag frågar men får inga svar och tiden tycks tung på mina axlar. Jag avskyr känslan att bli trampad på, jag avskyr känslan som infinner sig då människor skyller på principer för att de inte vill, orkar eller vågar fatta egna beslut och visa medmänsklighet. Jag avskyr att min framtid ligger i någon annans händer. Jag stampar på samma ställe och kommer inte någonvart. Som om jag befinner mig i en bubbla, instängd och omringad av tjocka ogenomträngliga väggar. Jag pressar med hela min kroppstyngd mot det som skiljer mig från mitt mål men det går inte hål på den mur min bubbla utgör. Hjälplös. Som att skrika för full hals på botten av ett gränslöst hav.

Symbol

Fred. Min favoritsymbol; harmonisk form med en storslagen innebörd. Den hänger i mitt öra så att den syns - kanske kan den påminna människor jag möter om just innebörden av den. Antagligen inte. 
Människor är ofta blinda för viktiga detaljer.