Påskmiddag#1

Min pappa bjöd på påskmiddag, skattjakt och filmkväll i sitt lilla hus.  Det är så skönt att komma hem till sina föräldrar då och då och bara bli bortskämd! Jag och M fick sovmorgon medan pappa tog hand om barnen och fixade frukost - verkligen lyx som jag tycker att vi båda två förtjänat efter flera stressiga veckor. 

Tillsammans kan vi rädda barnen

Tove och Elsa i samarbete med UNICEF
Foto: Dan Lepp/UNICEF

Jag känner att jag vill bidra med någonting viktigt i jul och det här blogginlägget är mitt sätt. En liten men viktig insats som kanske kan hindra att barn far illa. Genom att jag uppmärksammar det faktum att  det varje dag dör 21 000 barn under fem år på grund av näringsbrist och sjukdomar, som med enkla medel hade kunnat förebyggas, skänker re:memeber sex påsar av den livsviktiga nötkräm UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre nötpåsar om dagen är vad som krävs för att ett litet barn som lider av undernäring ska överleva. Det är fruktansvärt att tänka på att det som saknas för att rädda de här barnens liv är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat - saker som vi ser som självklara och inte ens reflekterar särskilt ofta över i vårt land. Så var med i kampen! Blogga för att rädda barns liv och sätt stopp för den tysta katastrof som pågår varje dag i världen! Och om du har någon släkting som redan har precis allt - ge bort ett fint gåvobevis designat av Tove Styrke och Elsa Billgren som klargör att julklappen har gått till någon bättre behövande i form av viktiga fältprodukter som räddar barns liv! 

Det är tid för rosa

Ägna en tanke åt Rosa-Bandetkampanjen den här månaden.

Det är den 11 september 2011.

Idag vill jag överösa världen med kärlek! Glöm inte att berätta för alla ni verkligen, verkligen älskar att ni faktiskt älskar dem! 

Ett decennium har passerat sedan världen skakades av flygkapningarna i USA och de följande tio åren har präglats av dessa omvälvande händelser. Jag minns när jag stod vid Gorund Zero år 2004 och 2007 och såg blickarna hos människorna som också tagit sig dit för att minnas, sörja, möta rädslan, betrakta tomheten efter alla de människor som fick sätta livet till. En slags outtalad samhörighet träffade mig i hjärtat, båda gångerna. Nu pryder ett enastående och storslaget minnesmonument platsen - ett arkitektoniskt mästerverk som gör det som saknas synligt. Jag hoppas att jag snart får se platsen i verkligheten.

Jag bjuder på en gnutta syskonkärlek i dess renaste form idag - "det är de små stunderna som blir stora minnen", känner jag en klok kvinna som sa. Och det är verkligen sant!

Det är inte över

Jag vill påminna om att skänka pengar till de människor som lider av törst och svält vid Afrikas Horn. Än är den värsta tiden av nöd och lidande inte över - vi kan göra storslagen nytta med små medel då det som ter sig obetydligt för oss är livsavgörande för människorna där. Skänk pengar genom Unicef. Femtio kronor är endast småslantar för oss i Sverige! Det är det minsta vi kan göra. Bara för att inte TV och media pryder sina förstasidor och nyhetssändningar med det innebär det inte att katastrofen är förbi. Barn och vuxna dör varje dag av sådant som vi ser som självklart i vårt land. Bristen på vatten och genom det mat är förödande. "När kamelerna dör av törst vet man att det är illa för människorna" - Läs bloggen så förstår ni hur illa det är.

Foto: Kate Holt/Unicef