Soft summer

Sommaren är verkligen årets bästa tid! Tänk att bara försvinna bland en massa ängsnlommor, uppslukas och bli ett med dem... Hur ljuvligt är det inte att känna hur gräset kittlar mot bar hud, höra surrande insekter och insupa mjuka dofter?

Prinsesskalas

Jag och Liva dukade hennes kalasbord i lila och cerise. Prinsessblommor (rosor) och diamanter (pärlor & paljetter) prydde bordet.

Diamanter på bordet.

Några av prinsessorna spelade prinsess-spel medan andra lekte med Barbie-dockor.

Hungriga tjejer väntar på hemmagjord pizza. 

Det bjöds på jordgubbstårta, cupcakes, cookies och chokladbollar till efterrätt.
När alla var klara med sin fika väntade skattjakt i trädgården....
Liva var nöjd och glad och tyckte att hennes prinsess-kalas blev perfekt!
 (Det är ju det som är huvudsaken!)

Släktens Prinsessor

Liva med hennes "största" kusin Emmie, som fyllde sju år.

Kusinerna Emmie & Liva.
Jag tyckte de blev så söta tillsammans att jag inte kunde motstå att lägga upp dessa bilderna. 

You can stand under my umbrella

Ibland regnar det även inomhus.
Foto: Sandra Persson

Natten faller på

Jag försökte baka kakor med L idag. Det gick inget vidare. Första plåten brände vi och sedan försvann mer och mer av min deg utan att jag förstod vart den tog vägen. L såg skyldig ut men hon avslöjade sig inte. Det blev åtminstone några söta små kakor kvar som hon kan servera på sitt kalas med prinsess-tema som snart äger rum.

Fyra år har  snart gått sedan jag överrumplad låg där med ett nyfött barn i min famn. Mitt barn. Kladdig, blöt och alldeles ljuvlig bräkte hon sig till min obeskrivliga kärlek. Jag kände mig så trygg i att bli mamma. Trygg på samma gång som jag var fullkomligt livrädd. Nu ska det blir barnkalas-premiär för både henne och oss - jag är en smula nervös.  Det är 6 barn inbjudna och lilla L har bestämt vilka hon vill ska komma. Det var fritt val men jag begränsade antalet en smula.
Hon har ritat en varsin prinsessa som hon bifogade med inbjudningarna, klistrade på paljetter på koret och hon har verkligen ansträngt sig för att det ska bli bra. Jag är jättespänd på om vi ska lyckas få ihop så som vi vill - det är ju fantastiskt roligt att planera kalas och sådana saker!

Liva planerar i alla fall för fullt; hon har mängder av idéer och det är verkligen storslagna sådana! Jag får liksom dra efter andan i bland och hon förvånar mig flera gånger om genom att blotta de tankar som lurar där inuti hennes fantastiskt vackra lilla huvud. Just nu pratar hon oerhört mycket om ballonger, diamanter, bakverk och glitter - det märks vad det är som är viktigt i hennes värld just nu. Hon frågar mig hela tiden om vi kan googla på princessparty och titta på bilder  - hon har verkligen stora visioner!

Hur kan man ens ordet googla, som fyraåring? Hur förstår man ens innebörden av det? Jag är 24 och min dotter får mig att känna mig gammal i bland...

Påskmiddag#2

Söndagen bjöd liksom lördagen på påskmiddag och dessutom tycktes påskharen oerhört generös i år...
Barnen hittade efter en liten stunds jakt var sitt påskägg i trädgården. Det fjärde ägget den här helgen! ;)

Påskmiddag#1

Min pappa bjöd på påskmiddag, skattjakt och filmkväll i sitt lilla hus.  Det är så skönt att komma hem till sina föräldrar då och då och bara bli bortskämd! Jag och M fick sovmorgon medan pappa tog hand om barnen och fixade frukost - verkligen lyx som jag tycker att vi båda två förtjänat efter flera stressiga veckor. 

Pre-Summer

Vi hade sommarvärme med 19grader i skuggan igår.

Picknick med smoothie och glada, lyckliga barn som hittade på bus - kan man önska sig en bättre dag?
Helt ljuvligt och fullkomligt underbart - vi var ute i stort sett hela dagen!

Skolplansch

Lillebror har fått en gammal skolplansch med en lax på som jag hängt på hans rum idag. Jag har en gammal skolbänk
hos pappa som ska få ett lager färg och ställas under den. Den får agera skriv-& rit-bord åt Lillebror. 

Ett barns längtan

Lilla fröken Bus blickar ut över gröningen bakom vårt hus.
Hon längtar efter blommor och sommar säger hon.
 Snart är våren och ljuset, som vi fått några få smakprov på, här på riktigt!

+/-

Min sjukling och jag myser i soffan en stund innan jag ska bege mig till skolan. Bilden är tagen i morse.
 Jag avskyr när mina barn är sjuka (så klart!) men
det är mysigt också; det händer inte särskilt ofta längre att min son vill ligga i min famn och somna... 

Måndag... Igen!

Måndag igen. Det har gått en vecka sedan jag uppdaterade... Det känns inte alls bra, det här. Få uppdateringar som dessutom råkar vara av ganska halvdan karaktär. Det där med inspiration och trytande sådan är plötsligt ett faktum. Jag har fullt upp!

Okej, så what about the latest news? I morse vaknade jag av att min son skrek och var fruktansvärt ledsen. Omtumlad och bara halvt vaken smög jag in på hans rum (efter många olika försök sover han äntligen i sin vanliga växasäng igen!)  I sängen ligger en gnällig, ynklig och förkrossad kille med kräk över hela sig! Intorkat i håret, på hela kroppen, i sängen... Jag hade ju ett viktigt seminarium i skolan och som tur väl var kunde M cykla hem för att VABBA. Storasyster fick ju också stanna hemma. "Vi vill inte ha hit det!" utbrast förskolepersonalen. Kul för henne. Hon som hade längtat efter att få träffa sina kompisar. Jag tror att hon och jag ska åka en sväng så att hon åtminstone får komma utanför huset idag. Lite mamma-dotter-tid behöver vi nog!

Monday

 Vi har njutit av solskenet med lek ute hela dagen! Jag blir alldeles lycklig i hela kroppen när solen är framme!

Längtar tills den utvändiga renoveringen av vårt lilla hyreshus är färdigt - vad fint det kommer bli då. Jag vill plantera massor av blommor och sätta upp vårt lilla vita möblemang på verandan så att man kan fika där. Det gör sig inte riktigt just nu, med halvfärdig fasad och byggställningar. 
Mina dagar är så fullspäckade att det blir väldigt lite tid över till bloggen (som ni som följt mig länge självklart har märkt det senaste året...) eller annat roligt tidsfördriv på datorn.
Jag avskyr att stressa - jag blir en helt annan människa av stress, så jag försöker ta vara på varje dag så gott det går. Massor av vardagslyx för att mildra alla tråkiga måsten! Det finns nog inte en enda människa i hela kommunen som längtar så mycket efter sommaren som jag gör... Min kropp, mitt inre skriker efter sommar och då är det är ju så himla typiskt att man som student måste arbeta bort en större del av den.

Lördag

Morgonlek

Klänningar gjorda med kärlek

Liva fick fyra fina klänningar av sin mormor idag; en blå-prickig med blommigt kantband, en retromönstrad i grönt med vita klöver och två rosa klänningar. Hon syr så fantastiskt fina barnkläder till båda barnen och jag älskar att använda dem på mina busfrön. Min personliga favorit är den gröna med vita klöver men alla är otroligt välgjorda och sitter utmärkt på. Visst är de fina? 

Vardag, vardag...

Vi gick upp i tid men det slutade ändå med att vi var tio minuter sena till dagis. Det kändes inte riktigt bra att lämna barnen mitt i frukosten men vad ska man göra? Alla barnens saker låg i bilen. Vagnen låg i bilen. M hade tagit bilen till jobbet i morse eftersom han inte ville cykla när det var så halt. Vi hinner inte riktigt kommunicera med varandra när han börjar jobba 05.00. Jag är långt ifrån vid medvetande vid den tiden.

Det var för lite snö på vägen för att kunna ta barnen i pulkan. Det var för mycket snö på vägen för att Fröken Bus skulle kunna cykla. Det var även för mycket snö för att vår lilla resevagn skulle gå att köra problemfritt i snön. L ville gärna cykla men vi fick lämna cykeln vid vägkanten efter 40 meter. Det tog alldeles för lång tid! Hon blev helt förkrossad! "Den kan inte så där helt ensam, mamma!" "Tänk om den känner sig övergiven? Eller om något annat barn tar den?!" Jag fick minsann svära dyrt och heligt på att jag skulle se till så att den kom hem ordentligt. Och jag fick sätta den vid ett träd så att den inte skulle känna sig alldeles för ensam medan den väntade på mig.
Sedan ville hon bli buren eftersom hon tyckte vi gick för fort. Min dotter är ingen liten flicka längre - hon är lång och tung! En gubbe satt på en stol utanför ett litet hus och skakade bara på huvudet åt oss när jag kämpade mig fram med en liten Lillebror i en klen sulky och en ledsen Storasyster hängandes i famnen. Nåväl, alla morgnar kan inte vara felfria och enkla!

Nu har jag åtminstone fått i mig kaffe i lugn och ro, läst lite Phonetics, skickat in min journal på The Color Purple och ska sätta igång att läsa den amerikanska pjäsen Death of a Salesman. Jag har kommit till sidan 33 och tycker den är ganska märklig. Den ska tydligen vara en av de största texterna i vår tid så jag får väl ha lite tålamod med den.
I eftermiddag blir det en tur ut till högskolan och sedan väntar vaccin på BVC. Och just det ja - det är ju Alla Hjärtans Dag idag...

"Ilp, Ilp, Ilp Date!"

När vi körde till dagis i morse jagade en krokodil oss. Eller en drake, som Ilon kallar den. "Ilp, ilp, ilp date" skrek han. Vilket skulle kunna översättas till svenska som "Hjälp hjälp hjälp en drake!" från hans språk. Bilen var ett skepp och vi fick styra undan isberg och fientliga piratskepp! I vattnet, det vill säga på asfalten utanför bilen, cirkulerade glupska hajar i väntan på att få ta ett bett på ett litet barn som råkade sätta foten fel. Overallerna åkte på utan bråk och båda barnen hoppade in i bilen utan att gnälla! Vi kastade oss in genom dörren till förskolan och var med ens i säkerhet. Utanför fönstret vrålade den ondsinta draken och sprutade eld i ren frustration. Det är fördelen med att lämna senare på förskolan; barnen är på bättre humör och jag är inte Mamma Stress. Bra morgon, alltså!

Oii, vad snyggt!

Färgen är bara så himla mycket Ilon. Han har den på flera ställen i sitt rum; på påslakan, byrå och matstol :) 
I just love it!

För någon vecka sedan vann jag en tävling på Facebook - Priset var 500kr att shoppa barnkläder för på världens bästa butik för barnkläder på nätet - Oiidesign.se. Ni kan tro att jag blev överlycklig! 

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas; Oii är verkligen strået vassare än många andra butiker på många vis och jag föredrar att handla där även om jag missar momentet som innebär att "känna" på kläderna. Lillebror Ilon fick tokfina kläder ur Mini Rodinis nya kollektion och jag blev lika nöjd som alltid när kläderna damp ned i brevlådan, snyggt och varsamt förpackade i grått, frasigt omslagspapper och tjusigt förseglat. Det är det där lilla extra som gör det, eller hur?

Visst blev Ilon fin i sina nya kläder?

Alla andra

Jävla blogg. Jag hat-älskar den.

Ja, vad ska jag säga idag?
Jag läste i tidningen idag att alla i min ålder befinner sig utspridda världen över, de reser runt i olika stora städer, exotiska platser och använder sin iPad (?) frenetiskt. Det är liksom normen.
Idag sitter jag här och försöker läsa The Color Purple, dricka kaffe och stressa ned lite. Jag befinner mig i Skåne i Sverige och är lycklig över att snön har kommit så att barnen kan få åka pulka på en hemmabyggd backe på ängen bakom vårt hus... Jag läser på Högskolan och kämpar med att räcka till åt alla jag ska, bör och måste räcka till åt. Är jag lite misslyckad då? För åldersgruppen jag befinner mig i alltså? Jag tänker på att jag borde vara det eftersom jag inte reser jorden runt och lever för dagen, som krönikan sade att "alla" unga vuxna av idag gör? Jag är 23 och jag har en iPad som jag inte använder  frenetiskt. Jag känner mig inte misslyckad. Jag känner mig faktiskt himla lyckad.
Självklart vill jag resa! Tillbaka till New York och San Fransisco igen! Till nya exotiska, varma öar och pulserande platser som är för mig att upptäcka! Leva för dagen tillsammans med min man och mina barn! Men det hinner jag ju förhoppningsvis med, det också.

Jag befinner mig mitt emellan två läger. Den ena sidan är "alla" i min ålder som studerar och lever för party eller reser och tar spontana beslut, är utspridda över hela världen med massor (?) av pengar att göra vad de vill för och tar dagen som den kommer.  Den andra sidan är "alla" föräldrar  med fasta jobb, egna hus, designmöbler, resor inbokade och som fortfarande har pengar på banken.
Jag är mitt emellan. Ung med ett brinnande hjärta, en pulserande längtan efter ALLT men samtidigt jävligt vuxen med barn, bröllop i ryggen och ett hyrt hus.

Det är oftast det som stressar mig mest. Att jag står mitt emellan. Passar inte riktigt in i något av lägren...

Att vara liten

Så trött kan en lillebror bli.