Tagga!

Det händer mycket just nu! Jag har stora saker på gång och ni kan tro att jag är laddad! Jag har liksom inte tid att jobba eller gå i skolan - jag vill ju ägna mig åt mitt, mitt, mitt... Ibland önskar jag att dagarna var dubbelt så långa. Håll tummarna att allt går enligt planerna. Fick två viktiga samtal idag som båda gick i positiv ton. Jag kan knappt vänta...

Under tiden jobbar jag i kassan på ICA och försöker njuta av sommardagarna. Efter midsommar har min M semester, vilket innebär mer tid tillsammans hela familjen. Midsommarafton brukar vara en magisk dag i ett slags romantiskt skimmer; blommigt, skirt och alldeles underbart! Vi firar med god mat, trevligt sällskap och spännande äventyr tillammans med våra närmsta. Bildbevis utlovas!

Påskmiddag#1

Min pappa bjöd på påskmiddag, skattjakt och filmkväll i sitt lilla hus.  Det är så skönt att komma hem till sina föräldrar då och då och bara bli bortskämd! Jag och M fick sovmorgon medan pappa tog hand om barnen och fixade frukost - verkligen lyx som jag tycker att vi båda två förtjänat efter flera stressiga veckor. 

+/-

Min sjukling och jag myser i soffan en stund innan jag ska bege mig till skolan. Bilden är tagen i morse.
 Jag avskyr när mina barn är sjuka (så klart!) men
det är mysigt också; det händer inte särskilt ofta längre att min son vill ligga i min famn och somna... 

Lördag

Morgonlek

Vi kollade på handboll i arenan och IFK förlorade. Vi hade verkligen roligt om man bortser från förlusten!
Tur att jag har så fina föräldrar som ställer upp och passar
barnen ibland så att vi kan göra saker tillsammans.
Idag fick Storasyster följa med medan Lillebror var hemma och hade det mysigt med Morfar. 

A reflection of my love

Vi tankade bilen och jag kunde inte låta bli att fånga honom i backspegeln. Himlen sprack upp och en gnutta blått lyste igenom det grå, tunga molntäcket. Ett ögonblick jag kände mig manad att föreviga, helt enkelt.

"Ilp, Ilp, Ilp Date!"

När vi körde till dagis i morse jagade en krokodil oss. Eller en drake, som Ilon kallar den. "Ilp, ilp, ilp date" skrek han. Vilket skulle kunna översättas till svenska som "Hjälp hjälp hjälp en drake!" från hans språk. Bilen var ett skepp och vi fick styra undan isberg och fientliga piratskepp! I vattnet, det vill säga på asfalten utanför bilen, cirkulerade glupska hajar i väntan på att få ta ett bett på ett litet barn som råkade sätta foten fel. Overallerna åkte på utan bråk och båda barnen hoppade in i bilen utan att gnälla! Vi kastade oss in genom dörren till förskolan och var med ens i säkerhet. Utanför fönstret vrålade den ondsinta draken och sprutade eld i ren frustration. Det är fördelen med att lämna senare på förskolan; barnen är på bättre humör och jag är inte Mamma Stress. Bra morgon, alltså!

Alla andra

Jävla blogg. Jag hat-älskar den.

Ja, vad ska jag säga idag?
Jag läste i tidningen idag att alla i min ålder befinner sig utspridda världen över, de reser runt i olika stora städer, exotiska platser och använder sin iPad (?) frenetiskt. Det är liksom normen.
Idag sitter jag här och försöker läsa The Color Purple, dricka kaffe och stressa ned lite. Jag befinner mig i Skåne i Sverige och är lycklig över att snön har kommit så att barnen kan få åka pulka på en hemmabyggd backe på ängen bakom vårt hus... Jag läser på Högskolan och kämpar med att räcka till åt alla jag ska, bör och måste räcka till åt. Är jag lite misslyckad då? För åldersgruppen jag befinner mig i alltså? Jag tänker på att jag borde vara det eftersom jag inte reser jorden runt och lever för dagen, som krönikan sade att "alla" unga vuxna av idag gör? Jag är 23 och jag har en iPad som jag inte använder  frenetiskt. Jag känner mig inte misslyckad. Jag känner mig faktiskt himla lyckad.
Självklart vill jag resa! Tillbaka till New York och San Fransisco igen! Till nya exotiska, varma öar och pulserande platser som är för mig att upptäcka! Leva för dagen tillsammans med min man och mina barn! Men det hinner jag ju förhoppningsvis med, det också.

Jag befinner mig mitt emellan två läger. Den ena sidan är "alla" i min ålder som studerar och lever för party eller reser och tar spontana beslut, är utspridda över hela världen med massor (?) av pengar att göra vad de vill för och tar dagen som den kommer.  Den andra sidan är "alla" föräldrar  med fasta jobb, egna hus, designmöbler, resor inbokade och som fortfarande har pengar på banken.
Jag är mitt emellan. Ung med ett brinnande hjärta, en pulserande längtan efter ALLT men samtidigt jävligt vuxen med barn, bröllop i ryggen och ett hyrt hus.

Det är oftast det som stressar mig mest. Att jag står mitt emellan. Passar inte riktigt in i något av lägren...

Morgonman

Vaknade med hjärnan delvis kvar i drömmen - ville hålla fast vid känslan som präglade mig just i den sekunden. Ett slags harmoniskt, flytande tillstånd där allting var rätt. Bredvid mig låg han. Min skäggiga, vackra man. 1.97 lång med benen uppdragna intill kroppen så att han skulle få plats ordentligt. Han är alltid extra fin i morgonljus;  det disiga ljuset som fönstren motvillig släpper igenom när natten sakta men säkert övergår till dag. Mjukt och varsamt smekte det honom tills han slog upp ögonen och blinkade några gånger som för att vänja sig mot kontrasten som uppstår när sömn hårt slås sönder av verkligheten. Hans blick får mig att dra efter andan varje gång. Sammetsmjuka, bruna ögon som så ärligt ser på mig. Nyvaket hår,  rufsigt står det på alla håll. Lite för långt men precis sådär som jag vill att han ska ha det. Hans leende som får det att pirra i magen trots att vi snart varit tillsammans i sju år. Nu går han omkring i köket med musik på hög volym och diskar, dammsuger och plockar undan efter frukosten. Jag älskar att känna honom närvarande och att se honom uppslukad av musiken. Min fantastiska man - söndagen är vår!

Om nytt liv

I söndags föddes ett barn. En liten pojke. Våra vänner är föräldrar till honom och jag är rörd in i själen. Jag kan inte säga emot att jag är ganska vek när det kommer till kärlek. Det fint och kanske det som gör världen vacker om man tänker efter. När kärlek resulterar i att ett nytt liv blir till slår det allt. Det är enastående, fantastiskt och så enormt att ingenting annat blir viktigt i jämförelse. Allting handlar om det.

Snart föds en ny familjemedlem också. Jag längtar verkligen. Hans mamma är så vacker med sin runda mage. Hon är en sådan person som klär i att vara gravid. Som bär upp sin mage med stolthet. Att tänka på att det inuti den där vackra, runda magen finns en helt ny individ som snart är färdig att möta en värld där himlen sakta men säkert går mot blåare toner, en tid där solens värmande strålar varsamt smälter frusna innanmäten och får världen att explodera i färger. Nytt liv i en frusen tid.

Vad en son kan göra för en brusig själ

Klassisk musik. Ett glas rött. Jag unnar mig lite lyx när jag skriver högskole-arbeten och tycker att jag är värd det. All lyx åt mig, just nu. Svep in mig i guld, glitter och paljetter. Måla mig i världens alla kulörer och kyss mig med dina mjuka läppar tills jag domnar bort. Jag orkar snart inte hålla ögonen öppna. Ovanför mig skuggor av dagar som gått. Imorgon slår jag upp ögonen till en ny dag och lyckan bubblar inuti mig av bara tanken. Min son vaknade och grät för en stund sedan. Han slutade inte efter några minuter som han brukar så jag trevade mig sakta fram genom det täta mörkret till hans lilla säng. Han flämtade och på kinden glittrade en tår i ljuset från gatulampan längre bort som kastade varsamt sken genom rullgardinens springor, eller var det kanske månljuset eller vinternatten vars blåhet som letade sig in genom  fönstret? Mitt hjärta drog krampaktigt ihop sig och jag satte mig på huk bredvid honom, lade en hand på hans lilla mage och smekte honom på kinden. Han tystnade. Låg så och bara såg på mig. Länge, länge, länge. Blicken genomborrade mig och han sökte livets alla svar i mina ögon. Efter en stund slöt han ögonen för att i nästa sekund slå upp dem snabbt igen. Han såg på mig med dimmig blick och log. Det leendet var som honung för mitt inre. Lent, mjukt och varmt rann det genom hela min kropp och själ, slog sönder all stress, krossade irriationen och dödade min ångest inför framtiden. Jag njöt. Fanns bara han och jag i ett gemensamt nu. Jag viskade godnatt och smög ut ur hans rum. Lugn. Harmonisk in i själen.

Lilla torsdag

Det bråkas för fullt i vårt hus. Men mitt i allt klämmer Fröken Bus ur sig ett "Jag älskar dig, Lillebror!"

Spegling

En spegling av verkligheten. Nu. Just nu.

Busfrö

Min älskade lilla buskille myser i soffan till adventskalendern.

Köpenhamn

Lördagsmorgonen bjöd på en överraskning jag inte hade förväntat mig! Min fina man packade in familjen
för att åka till min mamma på frukost - men vid frukosten påpekar han att vi måste skynda oss innan vi missar tåget...

...en dagstur till Köpenhamn stod på schemat! Han hade ordnat barnvakt och vi fick några timmar för oss själva. Att sitta på tåget och bara vara nära, strosa på Ströget och kryssa in och ut ur butiker...

...Köpenham är vackert! Det är fantastiskt att ha så nära till storstadspulsen. Julskyltningen var ett faktum och gatorna var fulla av människor. Jag som så länge velat åka iväg trodde minsann aldrig det skulle bli av. Vi fikade och bara var tillsammans...

...när kvällen sänkte sig över Danmark och vi skulle åka hem var vi trötta och nöjda. 

Jag fick med mig lite smått och gott men hittade inga kläder som jag var ute efter, tyvärr.
Det blev en fantastisk dag och jag älskar, älskar, älskar min man! 

Stadstur

Liva leker på Lilla Torg. 

Fika med saffransbulle och Chailatte i kylan

På med tjocka vinterjackan!
Och nya prinsesskronan skulle sitta på huvudet så fort vi kom utanför butiken.

Min finasyster

Värdefullt kaffe intogs tillsammans med lillasyster. Hon är viktig.
Vi kan bara sitta tysta och sekunderna flyter iväg likt rinnande vatten utan
att det gör någonting alls. Med henne har jag kvalitetstid. Finasyster.

På promenad i novembersolen

Gruset knastrade under de små hjulen på skrindan och vi fick hjälpas åt att dra i uppförsbackarna. Barnen satt fint tillsammans på en filt och njöt av det sövande ljudet som uppstod när vi drog fram över asfalten. De var tysta. Lyssnade och intog trädkronornas konturer ovanför deras små huvuden. Fåglar som svepte över himlen och ett dovt sus från havet längre ned på gatan. Bortom den plats där marken mötte himlen tog havet vid, det visste de. De kisade i novembersolen. Kylan var krispig, hård.

Det var kalla fingrar att gnugga liv i och vi värmde oss med fika och mys när vi kom in.

Pappatid

Två pappor och två barn. Det är onsdag och deras speciella tid i veckan; en hel timme att bara njuta av varandras sällskap utan mammor och syskon.

Ilon och Isabell är nästan lika gamla, det skiljer någon månad mellan dem, och de är lika tokiga i vatten båda två. De går fortsättningskurs i babysim och lär sig allt möjligt bra - de dyker, simmar in mot kanten och får lära sig att bli självständiga i vattnet. Jag var med och tittade en liten stund idag, för allra första gången och blev verkligen förvånad över hur otroligt duktiga barnen är! De är fullkomligt orädda och vågar släppa taget om pappa trots att det är djupt vatten.  Jag fick lite mammaledighetslängtan för en kort stund när jag satt där och såg hur mysigt de hade det tillsammans. Kan bara konstatera att tiden går alldeles för snabbt ibland...

Ny favorit

Min son har en ny favoritlek. Han kör runt med den rosa prinsess-dockvagnen - i full fart! Allra roligast är det att fylla den med Duplo-klossar och köra den rakt in i saker och ting. "Oj!" springer han runt och säger med ett stort flin på läpparna.