Fridens

Efter en avslappnad lekdejt i vår trädgård åkte vi till Mellby och Fridens Gårdskrog för att njuta av himmelska pizzor och inspirerande miljö. Vilken fantastiskt utflykt det blev. Solen sken och jag älskar brokigheten, värmen och kreativiteten som präglar platsen - i kombination med pizza och svalt rosévin är det en svårslagen destination. Fler soliga dagar och fler fantastiska äventyr, tack!

Black & White night with loved ones

Min fina vän var världens bästa värdinna och bjöd på underbart god pasta carbonara, vitt vin och en fantastisk kväll som innehöll smågodis, melodifestivalen, övernaturliga inslag och förstås galet mycket skratt!

En av de absolut snyggaste mammorna jag känner ;) 

En klassisk fota-sig-själva-bild är nog ett måste en sådan här kväll, right? 

Hon är helt enastående, min fina vän.

Jag höll i kameran. (Yes! Den som är kass och inte fungerar som den ska!)

Så här kan två mammor som ska göra stan se ut.

Eveningthinkingandturningthoughtsinsideout

Hey Daydreamer, soaking up the sun with that young heart. Hey Daydreamer with eyes that could make mountains move. Why do you shake my world? Hey Daydreamer can I join your fantasy? Don't want to wake before my dream is over. Hey Daydreamer, you take me there with that soulconsuming eyes of yours and time is everything.
I feel your smile pressed against mine.  Like rainbows it could be just imaginary, an illusion to  the lovers, the dreamers and me. Im taking a moment and Im imagine that Im dancing with you and that I got everything I need.
Hey Daydreamer, what a beautiful mess this is. Why do you shake my world? Hey Daydreamer, soaking up the sun with your eyes...

Open!

Söndagsmorgon och barnen är på ruskigt bushumör. Storasyster klär Lillebror i rosa klänning och så skrattar de förtjust tillsammans. De har haft några syskonkärleksdagar där de mest slagits och tjurat men det känns som att det börjar gå över nu. Mina fina, fantastiska barn!

Vi ska äta lite adventsfrukost och ta bussen till staden för att göra de sista julklappsinköpen och kanske fika lite. Söndagsöppet är ju fantastiskt! Det är oftast den dag då man har tid att se till att saker bli gjorda.

Om att välja den perfekta bland tusentals

Vått gräs känns mjukt mot strumpbyxklädda ben. Den rå vinden svider mot kinderna vars färg mörknar och blir rödrosig ju längre vinden får riva min mjuka, ömtåliga hud. Ett gråbrunt landskap ligger framför mig, träden som mörka siluetter i bakgrunden utgör en hård kontrast mot allt som bara råkar flyta samman. Små, utspridda färgklickar av grönt, rött och blått. Människor skymtar mellan granarna och jag går tyst. Försjunken i mina egna tankar. Den perfekta julgranen ska väljas ut men jag tycker de flesta ter sig likadana. De skiljer sig förstås åt då det kommer till sort. Jag vill ha en helt vanlig gran med smala, spretiga grenar och tunna juldoftande barr. En liten som inte fyller hela rummet. Blågran. Kungsgran. Där. Tillslut står den framför mig. Den mest perfekt operfekta gran jag någonsin sett. Den. Just den ska vi ha! Några riviga ljud från sågen och så ligger den platt i det blöta gräset medan regndropparna faller mjukt, strilande och liksom sörjer över dess fall. Den går precis in i bilen och doften får värmen att sprida sig i maggropen på mig. Nu är det snart jul.

I Krakel Spektakels förunderliga värld

Två små flickor leker sjörövarkaptener på en träbåt
och fantasin tar dem med på svindlande och storslagna äventyr.

Små söta fönster i små söta trähus
 som små söta barnansikten kan titta ut genom!

Och i Tobaksaffären finns det många märkvärdigt märkliga hattar att prova!
Kul tyckte Majken som provade en himla massa olika.

En fin och lekvänlig utställning ur Lennart Hellsings spektakulära fantasivärld
finns på Regionmuseet i Kristianstad just nu. Våra barn älskade verkligen det!
 Lekvänliga utställningar är aldrig fel! Dessutom finns det en fin pysselhörna med papper, saxar, pennor, paljetter och klister att tillgå och ett mysigt läsrum har inretts strax intill. Väl värt ett besök!

Ilon är matros på träskeppet!

Sedan ville flickorna fika lite i det lilla cafét. En mysig stund där barnen verkligen släppte loss fantasin.
Tack och adjö, Allemansland!

Foton: iPhone/Instagram

Köpenhamn

Lördagsmorgonen bjöd på en överraskning jag inte hade förväntat mig! Min fina man packade in familjen
för att åka till min mamma på frukost - men vid frukosten påpekar han att vi måste skynda oss innan vi missar tåget...

...en dagstur till Köpenhamn stod på schemat! Han hade ordnat barnvakt och vi fick några timmar för oss själva. Att sitta på tåget och bara vara nära, strosa på Ströget och kryssa in och ut ur butiker...

...Köpenham är vackert! Det är fantastiskt att ha så nära till storstadspulsen. Julskyltningen var ett faktum och gatorna var fulla av människor. Jag som så länge velat åka iväg trodde minsann aldrig det skulle bli av. Vi fikade och bara var tillsammans...

...när kvällen sänkte sig över Danmark och vi skulle åka hem var vi trötta och nöjda. 

Jag fick med mig lite smått och gott men hittade inga kläder som jag var ute efter, tyvärr.
Det blev en fantastisk dag och jag älskar, älskar, älskar min man! 

En prinsessa bland löv

Ibland kan man finna skatter där man allra minst anar det.
Eller vad sägs som en prinsessa bland förmultnade löv en vinterdag?

Hon i natten

Hon var annorlunda och vägrade blunda. Mörkret klädde henne och hon såg möjligheter i natten. Livet delat i två. Viljor som slits inombords. Drar, pockar, lockar. Vad vill hon? Vem är hon?

Vinglig på kullerstenen. Hon visste hur hon skulle få dig. Färger, färger, färger.
Hon rymde i Stockholm och stod liten, vilse på pendeltåget till Märsta. Ensam i en stor stad. Hon var tolv år och hon rymde. Ingen visste utom hon. Ingen visste utom hon. Hon.
Hon var fjorton år och såg sina vänner falla långt ned. Var med men ändå inte. Hon fanns där. Var närvarande där men frånvarande, befann sig hela tiden utanför. Iakttog. Hon stod på en strand i Florida med händerna i sidorna och såg med skepsis på silikonbröst och stringtrosor. Kär och galen. Mest galen eftersom hon var kär i den hon var kär i. Kärleken var ironisk. En teaterföreställning varje dag i tre år. Samma pjäs. En enmansshow. Dålig kritik och utskrattad.
Hon kunde vara den hon ville och den du ville hon skulle vara men hon kunde inte vara sig själv. Hon ville stå i regnet med dig för där syntes inte tårarna. Hon ville skratta i natten. Det var då. Då. Hon var då, en sekund av ett helt liv.

En svunnen tid som inte längre finns. Hon finns men hon finns inte mer.
Jag saknar inte henne. Vad hette hon nu igen?

Tiden stannade 1936

Vi gick förbi ett förfallet, nedgånget och totalförstört ödehus beläget längst ned på en igenvuxen väg.

Spår av ett sedan länge svunnet liv - en massa flaskor av varierande skick låg i korgar utanför huset.

Igenvuxet. Buskar, ogräs och växter av olika sort hade vuxit sig höga.

Gammalt.

Det rasar ihop.

Ett tidningsblad daterat Juli 1936.

I stunden

   

Höstsolen spred ett kallt, blåaktigt sken över oss där vi gick i skogen. Träden likt ett grönspräckligt tak över våra huvuden och marken våt, fuktig under oss. Fågelkvitter, prasslande buskar, vinden som rörde sig smidigt mellan buskar och snår... Små glaspärlor hade lagt sig tillrätta på bladen. Vackert, som om de vore skogens lyckotårar, fallna ur ett saligt ögonblick där allting var perfekt. Himlen gråblå och miljön en aning disig men den krispiga luften var behaglig och inte allt för kall. Vi gick där i tystnad på vår promenad. Utforskade, upptäckte...

Vi var en stund i skogen idag.

Skogen doftade gott. Ljungen så dov och blek jämfört med mossans ilskna grönska, nästan tillintetgjord. Det var jag och min syster på promenad längs de oorganiserade stigarna. Det var tyst och vi sade inte så mycket till varandra. Det behövdes inte utan tystnaden var så där bekväm och skön som den kan vara mellan två systrar som redan har sagt det mesta till varandra. Mossan såg inbjudande ut. Mjuk. Vi lade oss ned och tittade på träden ovanför oss. Tallarna reste sig mot den gråblå himlen. Vi låg så en stund. Tysta. 

Höstvisning

Ännu en dimmig, disig morgon - fuktigt, grått och rått utanför. Det är varmt och ganska rörigt här inne. Jag har inte druckit kaffe ännu och varit uppe sedan klockan sex. Jag vaknade till en lördag tätt intill min man. Jag drog honom intill mig och njöt av att få vara vaken med honom en liten stund innan han måste hasta iväg för att åka till jobbet. Barnen vaknade förstås och var pigga direkt - det skulle lekas, stökas... I staden är det modevisning på torget vid lunchtid och min syster ska visa plagg från någon av stadens butiker. Jag hoppas det spricker upp en aning. Solsken hade varit ett fint inslag en lördag som den här.

Hej,

Idag var vi i parken en stund. Gyllengult och grönt i en fin kombination! Det blev en skön, lugn, busig och avslappnande familjestund - värd att spara. Jag älskar söndagar.

På en gata i Skåne

Doften av höst är oslagbar. Solen smekte oss varma och jag ville kasta kläderna där jag stod och njuta av de värdefulla strålarna till fullo. Vi gav oss av, körde längs kusten... Små stånd längs vägen, vackra byggnader och hjärtliga människor som alla kände samma sak - livet är fantastiskt!  Det gick inte att ta miste när man såg deras ansiktsuttryck. Jag gick där och kände mig som en tant som förtjustes av små pittoreska trädgårdar, hem med dörrarna på vid gavel så att man inte kunde låta bli att försiktigt och mycket diskret kika in... Äventyr, när det är som bäst helt enkelt!

Morgonljus och krispig luft

Vi gick upp alldeles för tidigt.

Barnen väckte mig - och egentligen var de för trötta men somna om skulle de trots allt inte göra! Vi åt frukost och klädde oss. Strax efter nio cyklade vi en tur i området, bort till lekplatsen bar det och barnen var på gott humör; de lekte, busade och bråkade inte alls. Morgonljuset var mjukt, diset låg fortfarande kvar på ängarna och luften var typiskt höstkrispig. Det är så vackert här ute på morgnarna. Fridfullt. Och höstens kyliga, friska dagar blir allt fler... Snart är alla spår av sommaren borta.