Morgonbråk

Hur underbar är inte känslan att vakna av en fot i ansiktet? Ett barn som kastar sig på en trött kropp och drar "kärleksfullt" i håret... Vad hände med sovmorgnar och att sakta men säkert nå vaket tillstånd och tillslut möta morgonljuset, i sin egen takt? Att ligga bland skrynkliga lakan, nära, nära, nära - och bara kramas? Nu hörs skrik och bråk. Tårar sprutar i en våt kaskad. Våra barn är inne i en period där det bästa som finns är att göra varandra ledsna. Det är extra kul om den andra slår tillbaka eller blir arg. Vilken tur att de i nästa stund kan kramas och pussas och säga fina ord till varandra!

Nu ska jag dricka kaffe och ladda upp för en kväll på jobbet.

Brist på?

Nu är jordgubbarna riktigt billiga. 15:-/litern. Jag förstår varför.
De ser fantastiska ut men smakar  inte så mycket som de gjort förut. Är det brist på solsken?
Jag tycker avsaknaden av sol har samma effekt på mig... Kom igen Juli! Mitt hopp står till dig!

Fridens

Efter en avslappnad lekdejt i vår trädgård åkte vi till Mellby och Fridens Gårdskrog för att njuta av himmelska pizzor och inspirerande miljö. Vilken fantastiskt utflykt det blev. Solen sken och jag älskar brokigheten, värmen och kreativiteten som präglar platsen - i kombination med pizza och svalt rosévin är det en svårslagen destination. Fler soliga dagar och fler fantastiska äventyr, tack!

Var är du, sommar?

Godmorgon. Jag undrar vart sommaren gömmer sig. Grå himmel och träd som viker sig för vinden.
Ingen värme. Inga bara ben och nakna tår som sjunker ned i solvarm sand. Ingen ljum bris som får huden att knottra sig av välbehag. Inga långa dagar utomhus, spontana äventyr och outforskade platser.

Vi har fem dagar ledig tillsammans och hittills har dagarna regnat bort. Vi har tänt ljus, ätit jordgubbar och bara varit. Mysigt förstås men vi har gått ett helt år och längtat efter ljus och Sverige som blir så annorlunda på sommaren.

Jag längtar efter färgen blå.

Tagga!

Det händer mycket just nu! Jag har stora saker på gång och ni kan tro att jag är laddad! Jag har liksom inte tid att jobba eller gå i skolan - jag vill ju ägna mig åt mitt, mitt, mitt... Ibland önskar jag att dagarna var dubbelt så långa. Håll tummarna att allt går enligt planerna. Fick två viktiga samtal idag som båda gick i positiv ton. Jag kan knappt vänta...

Under tiden jobbar jag i kassan på ICA och försöker njuta av sommardagarna. Efter midsommar har min M semester, vilket innebär mer tid tillsammans hela familjen. Midsommarafton brukar vara en magisk dag i ett slags romantiskt skimmer; blommigt, skirt och alldeles underbart! Vi firar med god mat, trevligt sällskap och spännande äventyr tillammans med våra närmsta. Bildbevis utlovas!

Soft summer

Sommaren är verkligen årets bästa tid! Tänk att bara försvinna bland en massa ängsnlommor, uppslukas och bli ett med dem... Hur ljuvligt är det inte att känna hur gräset kittlar mot bar hud, höra surrande insekter och insupa mjuka dofter?

Sommarfika

Ibland är det fantastiskt att komma hem till vänner på fika.

 Kombinationen av färska jordgubbar, kesella och pajdeg är ju oslagbar och fantastiska Vera lyckas alltid få till det där lilla extra - så att det ser precis lika fint ut som det smakar. 

Sommarnatt och en märklig fusion

Mörkret har sänkt sig över byn. Åkrarna ligger tysta, fälten slumrar stilla under det dunkla, tunga. Jag sitter uppkrupen framför datorn med musik i lurarna. Njuter av att vara själv. Låter tonerna fylla mig och lyfta mig till höjder dit ingen annan kan nå; där jag är ensam med min dröm. Sommarnätter brukade vara livfulla, fyllda av storslagna äventyr och upptäcktsfärder. Nu slumrar natten till månens mjuka vaggvisa.
Jag satt på jobbet idag och försökte lista ut vilka alla människor jag mötte var, hur deras liv ser ut. Vad tycker de om att göra? Dricker de kaffe eller te? Har hon en katt, tro? Vad ska hon använda det där till? Undrar vad han ska laga för mat idag? Jag brukar roa mig med det för att inte falla i automatikens dvala där allt bara sköter sig själv utan att jag ens är närvarande. Vid en tidpunkt stod det enbart män i min kö, då tänkte jag "vilket fantastiskt jobb där männen står på kö för att få min uppmärksamhet!" Ja, vad gör man inte för att ha roligt på jobbet? Att jobba som jag gör är på samma gång otroligt socialt men också mycket ensamt. En märklig fusion mellan två olikheter.
Snart börjar väl sommaren på riktigt? Det måste bli sol, varmt... Jag väntar med iver.

Finns ni kvar?

Jag har låtit bloggen vila ett tag som ni kanske märkt. Några få har troget stannat kvar trots noll uppdateringar men de flesta har givit upp sina besök hos mig. Jag har haft en fruktansvärt intensiv period präglad utav stress. Det har varit högt tempo på högskolan med många moment parallellt, jag har även börjat jobba. Jag har somnat på soffan med huvudvärk och magont (som ett resultat av flera månaders stressande) många eftermiddagar den senaste tiden. Det är tur att jag är lyckligt lottad med världens bästa man! Utan honom hade denna terminen varit en omöjlighet...

Sommaren låter vänta på sig men jag försöker ta till vara varenda dag som jag har ledigt, umgås med mina barn och njuta till fullo.

Trots gråmulen himmel kan man njuta av färska bär med mjölk i trädgården.
Jag trotsar vädret och skapar sommarkänsla ändå!

Sommarkänslor!

Jag älskar att ligga i gräset och betrakta himlen ovanför mig. Så många kreativa tankar föds då... Min syster har tagit bilden.

Blå himmel i mitt hjärta

Berusningen

Himlen är blå.

Du får mitt hjärta att sjunga, blodet att rusa
och kinderna att häftigt färgas röda genom att möta min blick.
 Som om marken under mig rämnar, lämnar mig i ett slags vakuum.
 Ett tomrum där hjärtslagen hörs, ekande.
 Jag vill känna berusningen och den andnöd din närhet skänker mig.


Ge mig dig.

Valborg

Vi kunde sitta ute och äta på Valborgsmässoafton - hur ofta händer det? Underbar kväll! Varm och ljus som våren ska vara.

Liva och Jag hade dekorerat bordet och gjort fint med kvistar från trädgården.

God mat och dryck med amerikanskt tema (förutom rosé-vinet) stod på menyn.

Och vi gick bort till byns idrottsplats för att se på Majelden. Barnen tyckte det var mysigt. Vi vuxna tyckte nog att det var lite stelt - ingen kör och sådant som vi är vana vid. Det blev trots allt en supermysig kväll i goda vänners sällskap. Manchester United-matchen fick runda av kvällen och vi skildes åt trötta och nöjda.

Solig söndag och egentid

Vi har fått en plattsatt uteplats  och en liten rabatt där vi kan plantera - börjar bli så mysigt nu!
Väntar bara på att gräset ska komma där det är jord nu. 

Jag är hemma själv  med en busig, febrig liten kille. Mysigt med egentid för oss!

Jag planterar pelargonier i krukor - nu skiner vårsolen ordentligt så jag hoppas de ska överleva :)

Perfekt match!

Ny bikini till mig och nya badbrallor till M.
Snaaaart...

Plugg på stan

Grammar-plugg är mycket mysigare över en latte och fika :)

Mums!

Prinsesskalas

Jag och Liva dukade hennes kalasbord i lila och cerise. Prinsessblommor (rosor) och diamanter (pärlor & paljetter) prydde bordet.

Diamanter på bordet.

Några av prinsessorna spelade prinsess-spel medan andra lekte med Barbie-dockor.

Hungriga tjejer väntar på hemmagjord pizza. 

Det bjöds på jordgubbstårta, cupcakes, cookies och chokladbollar till efterrätt.
När alla var klara med sin fika väntade skattjakt i trädgården....
Liva var nöjd och glad och tyckte att hennes prinsess-kalas blev perfekt!
 (Det är ju det som är huvudsaken!)

Innan natten

Tystnad. Mörker. En svag, nästintill obefintlig ljuskälla bryter den nattsvarta massan något och skänker en grumlig, dunkel atmosfär till den ensliga trädgården. Träden, som krokiga, åldrade vaktar det som måste skyddas mot vardagens vassa kanter och ojämnheter, avtecknar sig mot den blånade himlen. Jag sitter i tryggheten, värmen och blickar ut över det skuggfärgade landskapet. Sängen ser varm, inbjudande ut och lakanen är skrynkliga sedan det format sig efter kroppar i sömn. Imorgon väntar en dag, till bredden fylld av saker att göra, precis i vanlig ordning. Jag hoppas att solen skiner, åtminstone.

Analeps och proleps på en och samma gång

Karneval innan studenten 2007

Det är några år sedan jag tog studenten; stod där med lycka i bröstet och blåögd syn på verkligheten och livet. Jag stod på trappan utanför teatern i Staden och sjöng om studentens lyckliga dagar. Storslagna planer och drömmar hade tagit fart - en ljus framtid väntade och jag var förstår stjärnan i mitt livs föreställning. Bakom mig hade jag tre år av kreativitet och sprudlande skolglädje. Jag måste erkänna att mattelektionerna med Carl var en pina och att jag kanske inte direkt älskade allt vi gjorde i Formgivning. Jag gjorde dessutom en del märkliga val då det kom till valbara kurser. (Varför var ens Nagel & Hudvård och Make-Up en valmöjlighet?) men i stort sett allt annat var ju så otroligt roligt! Vi fick måla, fotografera och ordna utställningar, modevisningar och bara skapa tills vi kollapsade om vi så ville. Möjligheterna fanns där och vi kunde bli precis vad vi ville. Gymnasietiden var fantastisk.

Jag på en av modevisningarna vi arrangerade i
Textil & Mode-kursen. 

Petra och jag en kväll ute 2007

Kärlek som kom och gick och sedan kom igen, fast i ny skepnad. Jag flyttade till en liten etta på söder i Kristianstad när jag gick i tvåan. Jag började även jobba på ICA då.
Jag var som sagt stjärnan i min egen föreställning tills en kväll i augusti då jag och M efter lite för många drinkar på en uteservering i stan ramlade hemåt i natten och på ett eller annat vis skapade ett frö som så småningom skulle resultera i vår fantastiska, underbara dotter. Jag var 19 år när jag blev mamma. Alla våra planer smulades sönder och blev oviktiga. Som om de liksom bleknade bort; föll i glömska. Stjärnan i vår föreställning var plötsligt hon. Vår dotter. Jag kastades från gymnasiets skimrande illusionära värld rakt in i vuxenlivet; en helt annan typ av värld full av ansvar.

Alla de här tankarna sköljde över mig idag när jag öppnade dörrarna i huvudentrén till mitt gamla gymnasium. Jag gör min VFU (Verksamhets Förlagd Utbildning) där och det är ju precis som jag minns det. Det är en magisk atmosfär på den skolan.... Hur ska man någonsin kunna jobba någon annanstans?

Vardagstankar

Jag gick med slutna ögon medan vinden och jag blev ett; vilken mäktig känsla det var hur luftmassan slog emot mig. Jag drog ned den i lungorna med ett djupt andetag. Höll kvar vinden inom mig några sekunder innan jag med beslutsamhet släppte den fri igen. Jag fick en stund med morgonkaffet och tidningen - en viktig del av dagen för mig som hjälper mig att slappna av och varva ned. Landa lite grann innan dagens alla måsten drar i mig och tvingar mig ut ur min dvala. Helgen har varit kaosartad av anledningar jag inte vill gå in på här men när klockan ringde i går morse kändes det som om världen vändes upp och ned, jag tappade balansen och höll på att falla ur. Jag var inte alls redo att möta en ny vecka men jag antar att det kan kännas så där ibland. Som om vardagen är en stor tjock betongvägg omöjlig att tränga igenom.


Vår lilla by är vacker på morgonen. Jag älskar ljudet av fågelkvitter och prasslande buskage. Det är så otroligt rogivande att iaktta hur människor vaknar till liv och gör sina morgonbestyr. Hämtar tidningen. Lämnar på förskolan. Stressar till bussen. Packar in och ut ur bilar. Jag tycker om den korta promenaden hem från förskolan - den ger mig tid att tänka och bara ta in dagen. Jag tycker om att det är människor som arbetar på vårt hus; även fast jag inte pratar så mycket med dem så finns de här runtomkring och har funnits i snart ett år nu. Jag har vant mig, liksom. Jag kommer tycka att det känns tomt när de är färdiga med huset. Deras hamrande, sågande, skrattande och pratande är hemtrevligt. Det är stökigt, rörigt och vi har inte full tillgång till baksidan och det är  mindre spännande att vakna upp med män utanför sovrumsfönstret men nu har byggställningen utanför vårt sovrum plockats ned och det problemet är ur världen.

Idag väntar English University Grammar-plugg och sedan ska jag ta mig in till Högskolan för ett seminarie i just Grammar...