Var är du, sommar?

Godmorgon. Jag undrar vart sommaren gömmer sig. Grå himmel och träd som viker sig för vinden.
Ingen värme. Inga bara ben och nakna tår som sjunker ned i solvarm sand. Ingen ljum bris som får huden att knottra sig av välbehag. Inga långa dagar utomhus, spontana äventyr och outforskade platser.

Vi har fem dagar ledig tillsammans och hittills har dagarna regnat bort. Vi har tänt ljus, ätit jordgubbar och bara varit. Mysigt förstås men vi har gått ett helt år och längtat efter ljus och Sverige som blir så annorlunda på sommaren.

Jag längtar efter färgen blå.

Valborg

Vi kunde sitta ute och äta på Valborgsmässoafton - hur ofta händer det? Underbar kväll! Varm och ljus som våren ska vara.

Liva och Jag hade dekorerat bordet och gjort fint med kvistar från trädgården.

God mat och dryck med amerikanskt tema (förutom rosé-vinet) stod på menyn.

Och vi gick bort till byns idrottsplats för att se på Majelden. Barnen tyckte det var mysigt. Vi vuxna tyckte nog att det var lite stelt - ingen kör och sådant som vi är vana vid. Det blev trots allt en supermysig kväll i goda vänners sällskap. Manchester United-matchen fick runda av kvällen och vi skildes åt trötta och nöjda.

Liv

Liv har börjat gro.

Våren har oss i tryggt förvar

Det har varit helt fantastiska vårdagar där temperaturen har visat på över femton grader, solen har lyst från en klarblå himmel och vinden varit ljum. Människor insuper värmen och blir en smula ivriga att kasta av sig kläderna, köpa glass och göra sådant som hör sommartid till. Idag har vi varit ute i stort sett hela dagen. Solat, lekt, busat. Vi har planterat blommor på verandan, fixat och myst. I kväll gick vi en lång promenad genom byn och bara njöt av att ta vara på helgens sista dag. Fågelkvitter och solen som brinnande röd sänker sig, som för att svalka sin hetta, ned i sjön bortom ängarna - det är så vackert och energi-givande. Jag har helt glömt bort att läsa kurslitteraturen och skriva på mina journaler denna helgen... Ni förstår kanske varför jag sitter uppe ensam i ett tyst, sovande och mörkt hus och försöker få någonting svart på vitt i ett pages-dokument?

Sött och blommigt i vårsolen - äntligen fredag!

Black & White night with loved ones

Min fina vän var världens bästa värdinna och bjöd på underbart god pasta carbonara, vitt vin och en fantastisk kväll som innehöll smågodis, melodifestivalen, övernaturliga inslag och förstås galet mycket skratt!

En av de absolut snyggaste mammorna jag känner ;) 

En klassisk fota-sig-själva-bild är nog ett måste en sådan här kväll, right? 

Hon är helt enastående, min fina vän.

Jag höll i kameran. (Yes! Den som är kass och inte fungerar som den ska!)

Så här kan två mammor som ska göra stan se ut.

+/-

Min sjukling och jag myser i soffan en stund innan jag ska bege mig till skolan. Bilden är tagen i morse.
 Jag avskyr när mina barn är sjuka (så klart!) men
det är mysigt också; det händer inte särskilt ofta längre att min son vill ligga i min famn och somna... 

Sleepy sunday

M jobbade så vi tog bussen till Äspet för kaffe och prat en liten stund. 

Barnen pysslade med pärlor och pussel

Vi fick skjuts hem vid lunch och väntade in M genom en stunds städning och lek.

Vårmorgon, vår morgon.

Solen letade sig tveksamt in genom mitt fönster och det svaga ljuset smekte min kind tills jag inte längre kunde motstå att öppna ögonen. Jag låg kvar en stund sådär. Tyst och lugnt. Ingen stress. Jag kände mig utvilad och pigg trots att klockan bara var 06.00. Himlen var vackert rosafärgad och när jag öppnade fönstret var det som att verkligheten busigt blåste en frisk vindpust mot mig så att jag ryggade tillbaka, förvånat. Bakom mig låg lakanen i ett väl organiserat kaos; ett barn låg på diagonalen vid fotändan och det andra hade stulit min kudde och tycktes djupt försjunken i harmonisk sömn. Det tog emot att väcka dem. Vi gick till dagis, himlen var blå och solen blev mer självsäker och stark för varje minut som gick. Löpskorna på, iPhonen laddad med mina favoritlåtar och världen var min för en kort stund. Underbart, underbart, underbart!

Captured

Morningkisses and the smell of coffee

Vi kollade på handboll i arenan och IFK förlorade. Vi hade verkligen roligt om man bortser från förlusten!
Tur att jag har så fina föräldrar som ställer upp och passar
barnen ibland så att vi kan göra saker tillsammans.
Idag fick Storasyster följa med medan Lillebror var hemma och hade det mysigt med Morfar. 

A reflection of my love

Vi tankade bilen och jag kunde inte låta bli att fånga honom i backspegeln. Himlen sprack upp och en gnutta blått lyste igenom det grå, tunga molntäcket. Ett ögonblick jag kände mig manad att föreviga, helt enkelt.

Morgonpromenad

Vår gata i mjukt morgonljus.

Utsikt från vårt hus.

Ja, att åka pulka till förskolan i en sakta stigande morgonsol var poppis!

Att vakna och fånga ögonblicket

Jag vaknade bland skrynkliga lakan, med ett litet sovande barn på var sida. De andades tungt, tryggt... En mjuk liten puss på varje panna och vi bara låg tysta bredvid varandra medan vi lät sömnen sakta rinna undan innan vi kände oss redo att möta en ny dag. Till och med lille I som brukar vara ett vilddjur på morgonen låg tyst och stilla. Utanför fönstren färgades himlen mjukt orange och rosa, molnen svepte sakta förbi och det var som ett skådespel ämnat enbart för oss tre. Det gäller att fånga ögonblicken och jag tror att vi alla tre gjorde det. Sparade det och låste in det i tryggt förvar inom oss.
Nu väntar förskola och högskola för oss. Vi kastar oss ut i kylan som bitande kall river på kinderna...

Nu

Vi står mitt emellan två förskolor. Barnen ska börja på en ny och har varit hemma en hel vecka. Förskoleskarven innebär att det är liv, rörelse och högt tempo här hemma. Jag får inte mycket skolarbete gjort... Det är stressigt och frustrerande men mest mysigt, faktiskt. Lite som att få en dos mammaledighet mitt i all högskolestress.  Fast idag hade jag verkligen behövt komma i väg till högskolan!

Vad en son kan göra för en brusig själ

Klassisk musik. Ett glas rött. Jag unnar mig lite lyx när jag skriver högskole-arbeten och tycker att jag är värd det. All lyx åt mig, just nu. Svep in mig i guld, glitter och paljetter. Måla mig i världens alla kulörer och kyss mig med dina mjuka läppar tills jag domnar bort. Jag orkar snart inte hålla ögonen öppna. Ovanför mig skuggor av dagar som gått. Imorgon slår jag upp ögonen till en ny dag och lyckan bubblar inuti mig av bara tanken. Min son vaknade och grät för en stund sedan. Han slutade inte efter några minuter som han brukar så jag trevade mig sakta fram genom det täta mörkret till hans lilla säng. Han flämtade och på kinden glittrade en tår i ljuset från gatulampan längre bort som kastade varsamt sken genom rullgardinens springor, eller var det kanske månljuset eller vinternatten vars blåhet som letade sig in genom  fönstret? Mitt hjärta drog krampaktigt ihop sig och jag satte mig på huk bredvid honom, lade en hand på hans lilla mage och smekte honom på kinden. Han tystnade. Låg så och bara såg på mig. Länge, länge, länge. Blicken genomborrade mig och han sökte livets alla svar i mina ögon. Efter en stund slöt han ögonen för att i nästa sekund slå upp dem snabbt igen. Han såg på mig med dimmig blick och log. Det leendet var som honung för mitt inre. Lent, mjukt och varmt rann det genom hela min kropp och själ, slog sönder all stress, krossade irriationen och dödade min ångest inför framtiden. Jag njöt. Fanns bara han och jag i ett gemensamt nu. Jag viskade godnatt och smög ut ur hans rum. Lugn. Harmonisk in i själen.

Spegling

En spegling av verkligheten. Nu. Just nu.

Open!

Söndagsmorgon och barnen är på ruskigt bushumör. Storasyster klär Lillebror i rosa klänning och så skrattar de förtjust tillsammans. De har haft några syskonkärleksdagar där de mest slagits och tjurat men det känns som att det börjar gå över nu. Mina fina, fantastiska barn!

Vi ska äta lite adventsfrukost och ta bussen till staden för att göra de sista julklappsinköpen och kanske fika lite. Söndagsöppet är ju fantastiskt! Det är oftast den dag då man har tid att se till att saker bli gjorda.

6 dagar kvar

Skapandet av en enastående julgran har inletts.
 Julkänslorna blir att fler och starkare.

Foto: iPhone/Instagram

Första pepparkaksbaket!

Vi bakade en plåt pepparkakor med barnen, min syster och jag. Ilon åt en massa deg när vi inte såg och fick ont i magen men pepparkakorna blev hur fina som helst - perfekt gräddade och tjusigt bruna.

 Julstämningen är inte direkt påtaglig och jag gör allt jag kan för att hamna i rätt känslotillstånd.

 Imorgon är det Lucia och förhoppningsvis infinner sig julkänslorna då.