Höstsolen spred ett kallt, blåaktigt sken över oss där vi gick i skogen. Träden likt ett grönspräckligt tak över våra huvuden och marken våt, fuktig under oss. Fågelkvitter, prasslande buskar, vinden som rörde sig smidigt mellan buskar och snår... Små glaspärlor hade lagt sig tillrätta på bladen. Vackert, som om de vore skogens lyckotårar, fallna ur ett saligt ögonblick där allting var perfekt. Himlen gråblå och miljön en aning disig men den krispiga luften var behaglig och inte allt för kall. Vi gick där i tystnad på vår promenad. Utforskade, upptäckte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar