Att klä av sig sakta och känna hur luften får huden att vibrera för att så småningom dansa naken medan höstlöv virvlar i vinddraget mina piruetter föder fram; en tjock matta, en kletig brandgul massa under mina fötter fläckar mina gummistövlar och jag känner hur det förvildade skrattet låter förvrängt, som om det fastnar någonstans på vägen.
Livets träd, sa de.
Träd ger liv, sa de.
Guldstänk, frihetstänk, en färgad parkbänk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar