Marmelad, pärlhalsband och kyssar

Solens strålar bröts genom dimman och kastade ett behagligt ljus över trägolvet. Kallt, vått men gnistrande vajade det höga gräset i takt med vindens toner. Fåglarnas entusiastiska kvitter letade sig in genom det öppna fönstret och träffade mig rakt i hjärtat. Daggen, så varsamt trädd på spindeltråd likt ett långt ringlande pärlhalsband, var vacker. Fredrika Stahl's röst till underbara toner i bakgrunden, en kopp hett, rykande kaffe och knäckemacka med marmelad till frukost. Min vackra, rufsiga, nyvakna och aningens skäggiga man, satt mitt emot. Min syster, även hon nyvaken och rosig om kinderna efter den kalla morgonluften som hon så trotsigt låtit riva ansiktet, satt bredvid. Min dotter, så stark men ändå skör, kastade kyssar till var och en av oss från sin plats vid frukostbordets ände. Musiken fick oss att äta under tystnad. En ljuvlig morgon, ett ögonblick värt att lagra där långt inne i hjärtat och som är för mig att plocka fram när jag någon gång känner mig nere.