En klar morgon, endast några få, små lätta molntussar fläckar himlen. Det ser varmt ut, där utanför fönstrena, men jag vet att kylan kommer få mig att huttra så fort jag går utanför dörren. Det är en bekväm, frisk, krispig och energigivande kyla som väntar mig.
Jag kände mig yr när jag vaknade, som om jag dansat balett och gjort pirutetter i sängen hela natten. Låg där bland de skrynkliga lakanen och tittade upp i taket som rörde sig runt, runt.
En konstig känsla rann över mig när jag gick upp för att brygga en kanna kaffe - jag fick sådan enorm lust att klä på mig mina favoritbyxor som är spårlöst försvunna, sätta på musik på hög volym och plocka fram min stora målarduk från förrådet. Låta färgen och penslarna göra jobbet i takt till musiken. Tyvärr är färgen torkad och de flesta av mina penslar har mött sitt öde i sophinken.
Jag vet i alla fall vad jag ska inhandla när lönen kommer.
1 kommentar:
jag vet inte hur det funkar!
sååå störigt för tvillingarna är 2 år och 2 månader nu (så det räknas inte om jag passar dom längre)
men ja, jag kan höra.. om samma människa kan vara referens igen. eller om man bara fyller på timmarna?
Skicka en kommentar