Nattens förtrollande poesi

Utanför faller natten över tallarna. Fåglarna har slutat sina själfulla sånger och man hör tydligt vågornas brus mot strandkanten, trots att det är några hundra meter härifrån till havet. Jag älskar sommarkvällar som denna. Att sitta tyst och lyssna till skogens sagor och mörkrets förtrollande poesi. Det knakar i trädstammarna och den, om dagarna, prunkande trädgården slumrar i stilla ro. Mitt inre är i balans, en harmoni så trygg har infunnit sig.

Självklart finns det en del moln på min annars så klarblå himmel, men de är små just nu. Jag tar vara på sommaren och låter den omsluta mig, förnya mig. Jag lever ut och blomstrar.

Bilden har min syster tagit.