Ikväll har jag varit ute och sprungit en halv mil. Lyssnat till stadens rytm och mina tunga andetag, mina steg mot den solvarma asfalten och tankarna som snurrar inuti. Låtit känslorna rinna av mig och blivit tom.
Jag står på kanten till något nytt; blickar ut över framtiden och känner hur det pirrar i magen. Nervositet, förväntan och ett uns rädsla. En aldrig sinande längtan som ständigt fyller mig har nått ytan åter igen. Drömmen så tydlig och klar där vid horisonten.
En dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar