Morgonljus

Det är tidig morgon och det smäckra, gyllene ljuset gnuggar liv i det sömniga landskapet. Daggdropparna ligger på grässtråna, så sköra och ömtåliga. Allt som krävs är en liten vindpust för att det vackra ska tippa över kanten och gå i kras. Blommor och ogräs trängs ödmjukt på fältet och tillsammans sträcker de på sig, som för att nå så mycket ljus som möjligt och krama mesta möjliga energi ur solens strålar. Svalorna har inte vaknat och det är tyst, vindstilla.

Jag går genom det fuktiga gröna och lyssnar till det behagligt frasande ljudet som följer när bomullstyget i klänningen jag bär lydigt stryker kring mina ben med varje steg jag tar. Jag låter handen vidröra de ljusa blommorna, låter deras kronblad nudda mina fingrar. Jag betraktar dem, utforskande. Jag lägger märke till varje blommas skönhet och olikhet trots deras likhet.

Små, små ting som förskönar livet och gör det underbart. Små obetydliga ting som binder samman allt och ger mig orsaken till livet.