fredag 5 augusti 2011
Min kloka dotter
Liva och jag satt uppkrupna i soffan med varsin filt och tittade på Nyheterna. De pratade om undernäringen och vätskebristen i Afrika och visade bilder därifrån. Bilder på barn som med sorgsna ögon tittade rakt in i kameran - de såg också rakt in i Livas hjärta för hon blev alldeles rörd. "Mamma! Vi måste ge dem alla våra pengar så att de kan köpa mat!" utropade hon. Hon frågade och frågade och frågade men kunde inte riktigt förstå hur lite människorna i den delen av världen faktiskt har. De har varken mat, hus, vatten eller i vissa fall föräldrar. Därför bestämde vi oss för att gå in på Unicef.se och skänka 50kr. Liva sken upp som en sol när vi fört över pengarna och sa "Sådär! Nu har alla barnen fått mat och vatten!" Jag förklarade att vi inte kunde hjälpa alla men åtminstone en flicka och hennes lillebror med så lite som 50kr. Då sade hon, min kloka, vackra, fina lilla tjej: "Mm, men mamma - nästa gång kan vi ge dem lite mer pengar och nästa gång igen kan vi ge lite till. Och det kan vi göra hela tiden för då hjälper vi många!". Klokt och sant. Många bäckar små...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så fint av henne :) Hur gammal är hon?
Sv: Det är jättebra, det är precis så jag vill att det ska bara :) Den är inte antagen än, men när jag är färdig med korekturläsningen ska jag skicka in den.
Svar: Hon är 3 år. :)
jätte fint av din dotter. Men hela afrika är inte som man ser de på tv. den delen som saknar så mycket , saknar det alltid inte bra just nu. Bara en tanke ;)
Anonym (Igen!) Självklart...... Har någon påstått något annat?
Anonym: Javisst. Menar du att jag inte skulle vara medveten om det? Jag tycker det är fint att en människa som är så ung kan förstå att alla människor inte har det bra och HON blev medveten om det just då, i det ögonblicket då hon såg det på TV. Är inte det ganska fantastiskt så säg?
Helt otroligt att en liten tjej på 3 år kan ta in detta så och vilja hjälpa - fler såna godhjärtade människor behöver vi i den här världen i stället för de avundsjuka som finns överallt bl.a som kommentator i din blogg ibland. Jäkla skitstropp - lämna den här underbara bloggen i fred och gör något snällt och bra i stället som stärker ditt självförtroende för det verkar vara i botten!
jag på stog inte att det inte va klokt av din dotter, skrev att det va fint tänkt och gjort. Men som en sån här situvation tänker folk mer på vad som händer där bara för att det visas mer på tv. men värkligheten är ju att de på går ju helatiden där(i delar av afrika) tänkte mer att vi vuxna puttar undan och glömer till det visas i tv och vi får dåligtsamvete. . och änu en gång. jag sa inte att din dotter inte va klok nog att förstå. hon är smart och ville hjälpa. men jag tala om oss vuxna
Anonym: Du tänker kanske på det när det visas på TV - men många tänker på det oftare än så. Men det är inte konstigt att människor puttar det ifrån sig eftersom det är så fruktansvärt och förfärligt. Tänk om man skulle gå och tänka på allt hemskt som sker i världen - svälten och vätskebristen i Afrika är endast en liiiten liiiten del av alla förfärliga och hjärtskärande ting som sker i världen, hela tiden varje dag. Jag tänker på krig, mord, stympning, kidnappningar, våldtäkter, terrorism, experiment, misshandlar för att bara nämna några av de många hemska saker som pågår. Om man skulle tänka på allt sådant och afrikas svältande, döende folk varje dag hela tiden skulle nog de flesta ha svårt att leva eftersom man blir så fruktansvärt berörd och ledsen. Om man skulle tänka på det hela tiden skulle hela världens befolkning vara deprimerad. Det är en naturlig försvarsmekanism som finns inbyggd i människan - att hjärnan och medvetandet kan sålla bort sådant som påverkar oss för mycket negativt när det sker så långt borta.
Tack för din tanke.
Skicka en kommentar