Morgon i mörkret

Jag vaknade före mina barn idag. Låg tyst i mörkret och försökte se någonting genom springorna i persiennerna. Utanför var det bara mörkt. Inte ett ljud förutom deras andetag hördes. Trots att två barn låg tätt, tätt intill mig kändes det en aning tomt. M var inte där. En person saknades i vår lilla kvartett. Jag låg där i mörkret och tänkte, kände och bara existerade. Efter en stund började det skruvas på sig och Ilon vaknade först tätt följt av Liva. Det var glada barn som slog upp ögonen till en ny dag. Två leende ögon och en hel hög med kramar, så underbart. Men M var inte där. Saknad. På jobbet. Jag märkte inte ens när han gick tidigt, tidigt imorse.