Idag har varit en konstig dag. Stressig, mysig, lugn, stressig, lugn, stressig igen... Det började med ett tidigt frukostbesök, hembakade bullar och bus. Vi åkte därefter ut till kusten och min mamma. Vi hade så där lagom mysigt på vår dag och pratade konst, inredning och relationer. Min mamma är en av mina närmsta vänner; vi kan prata om precis allt och är alltid raka mot varandra. Inga krusiduller där inte.Varje torsdag sedan Liva föddes har vi haft mormor-dag. Ibland har vi träffats hela dagen, ibland har det bara blivit en fika på nåt trevligt ställe i stan.
På vägen hem var mitt stora barn väldigt mycket två-och-ett-halvt: hon tjatade om att hon var hungrig och min hjärna hade total inspirationstorka då det kom till kvällsmat. ICA Maxi mitt i eftermiddagsrushen: mycket människor och bångstyrig kundvagn. Jag köpte bara grönsaker och färskpasta men det tog sanslöst lång tid. L skulle ha en egen kundvagn, hälsa på Alexander, provsmaka smoothie, korv och pussa på pappa, flirta med kändisar och slutligen gå jättejättejätte sakta när vi skulle lämna tillbaka minikundvagnen. På vägen hem strejkade min hjärna ytterligare lite och jag hatade att köra bil lite mer än vanligt. Liggvagnen var på tok för tung att lyfta ur bagaget och allt var bråkigt. Min älskade dotter skulle absolut köra lillebror i vagnen vilket innebar att det tog ganska mycket längre tid än vanligt att ta sig från garaget till vår trappuppgång. (Välj dina strider, sade en klok kvinna till mig en gång). Jag slängde ihop en utsökt maträtt (förstås!) och självklart skulle hon inte ha någon mat alls. Det enda hon var intresserad av var glass. "Glass, glass, glass, glass" var det enda som kom ur hennes lilla söta putmun.
Det blev förstås ingen glass och dessvärre lyckades jag bara peta i henne fyra paprikabitar och en halv pasta. Hon skulle inte somna heller. Ropade efter än det ena, än det andra. Vatten, kissnödig, pussa Ilon, pussa mamma... Det fanns ungefär tusen ting hon var tvungen att göra innan hon kunde somna. När jag äntligen, äntligen kunde slå mig ned i soffan och äta ett äpple utan att behöva göra någonting annat än just det var klockan 20.46. Det har inte varit en vanlig torsdag idag. Torsdagar brukar vara bra dagar. Lagom lugna. Lagom fartfyllda.
5 kommentarer:
Det finns inga vanliga dagar med barn ;) det är ju det som är så underbart! Vi ses imorn, puss!
Härligt och höra att det finns fler med viljestarka barn! Man blir lite fnissig när man läser de. Däremot är man inte lika fnissig när man väl är i samma sits. Tålamod är en dygd, har jag hört. ^^
Kära nån då, vilken dag!härligt att du tillslut fick en liten stund i soffan.. din mammi e underbar o så mysigt att ni har era torsdagar tillsammans.. de hade ja me önskat!!
kram på er
Hehe, känner igen det där med middagen :)
Moa kan tjata att hon är hungrig redan kl halv 5. Hon blir ibland helt vild och vill bryta sig in i kylen och hämta yoghurt och grejer.
Då brukar jag skynda mig att laga middag så den är klar till 5 och då är hon såklart inte speciellt hungrig. SOm om de gått över. Allt hon vill ha är en "TALL MATTA". (En iskall macka från frysen att gnaga på)
Ja tack för ännu en härlig dag tillsammans min älskade Tilda. Det blev jättefint...../Mamma
Skicka en kommentar