Ibland

Det regnar. Jag dricker kaffe ur Pappa-muggen, som vanligt. Det är en grå morgon. Grå och lite tung. Det gyllene trädet vid parkeringen släpper ifrån sig flera löv då en kråka ovarsamt lyfter från en gren högt upp. De vackra, färgsprakande löven faller i kapp med regndropparna och landar på den gråblöta asfalten. Vilka kontraster naturen kan bestå utav.  En stressad ung kvinna trampar på några av dem och de pressas till en blaskig sörja under hennes stövelklädda fot. Ibland älskar jag min stad och ibland avskyr jag den. Ibland är jag tillfreds och kan se skönheten i de små, trista byggnaderna eller ojämna kullerstenarna. Ibland längtar jag bort, till skyskrapor och puls eller tystnaden på landet. Det är väl märkligt; att känna sig hemma men ändå inte.