Vid busskuren satt den, stilla. Tittade på mig med sina svarta små ögon, vek inte undan med blicken. Jag petade My på axeln och visade henne den märkliga, orädda fågeln. Hon gick fram till den och plockade varsamt upp den i händerna. Och den tillät det. Satt stillsamt kvar i hennes hand. Bäddade in fötterna i det lila luddet från hennes vantar. Den rörde på vingarna, lyfte dem lite. En liten späd fågel dansade i My's lila, luddiga vantar. 10 minuter gick utan att den gjorde minsta ansats att ge sig av. Tillslut tog den dock ett skutt och flög. Otroligt. (Bilden tog jag med mobilen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar