Njuter en andra kopp kaffe medan kvällen försiktigt anländer, tyst smygandes på tå. Solen gömmer sig bakom tallarna och det är tyst så när som på vågorna som slår mot strandkanten några hundra meter bort. Mitt hjärta bankar hårt där inuti bröstkorgen och jag låter tankarna vandra.
Ett gulnat löv släpper från sin gren och dalar sakta, sakta genom den kyliga kvällsluften tills det slutligen landar mjukt på bordet framför mig. Där blir det liggande, darrar till en aning i brisen.
Snart är hösten här, på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar