Ingen ro och ingen vila för mamma, inte

Idag har vi varit ute på en välbehövlig promenad. Vi gick runt bland alla de fina husen belägna på andra sidan kanalen och njöt utav de sprudlande vårkänslorna solen förde med sig. (Jag tog kameran med mig och lade märke till en hel del vårtecken!) När vi kom hem igen ägnade sig övriga familjen mest åt bus och matlagning medan jag flyttade möbler (igen!) inne på L's rum. Jag städade fint och kände mig ruskigt nöjd med resultatet. Åtmnistone några få minuter. För gissa vem som genast började slita ned alla saker jag ställt upp så fint och satte igång ytterligare en tömning utav Expedit-hyllan? Mitt älskade busfrö, jag hinner inte riktigt med i hennes fartfyllda tempo...

Hon har totalvägrat båda sina vilor idag. Sov en ynka liten pyttestund under vår promenad men annars har hon bara halvsovit sittandes då och då i ren protest under eftermiddagen. Hon har så mycket för sig att hon faktiskt inte har tid att sova. Så fort det vankades någon form av liggställning fick vi höra ett ilsket gallskrik som inte upphörde förrän vi gav med oss och satte henne upp igen. Ögonen gick i kors och huvudet tycktes väldigt mycket tyngre än det brukar men hon skulle ändå inte sova. Tillslut fick jag ta till vårt gamla knep med klassisk musik och rytmisk vaggning i famnen - gissa vem som somnade utslagen efter bara några minuter?!