Det är den 11 september 2011.

Idag vill jag överösa världen med kärlek! Glöm inte att berätta för alla ni verkligen, verkligen älskar att ni faktiskt älskar dem! 

Ett decennium har passerat sedan världen skakades av flygkapningarna i USA och de följande tio åren har präglats av dessa omvälvande händelser. Jag minns när jag stod vid Gorund Zero år 2004 och 2007 och såg blickarna hos människorna som också tagit sig dit för att minnas, sörja, möta rädslan, betrakta tomheten efter alla de människor som fick sätta livet till. En slags outtalad samhörighet träffade mig i hjärtat, båda gångerna. Nu pryder ett enastående och storslaget minnesmonument platsen - ett arkitektoniskt mästerverk som gör det som saknas synligt. Jag hoppas att jag snart får se platsen i verkligheten.

Jag bjuder på en gnutta syskonkärlek i dess renaste form idag - "det är de små stunderna som blir stora minnen", känner jag en klok kvinna som sa. Och det är verkligen sant!