"April är den grymmaste månaden..."

Jag läser 1900-tals poesi. T.S Eliot, för att vara exakt. 

Anteckningar är intressanta. Kaosartade. Organiserade. Snirkliga. På måfå ditklottrade ord, meningar, förklaringar. Fakta. Understrykningar. 

Jag tycker meningen "April är den grymmaste månaden, den driver syrener ur den döda marken, blandar minne och åtrå, kittlar stela rötter med vårregn" är så vacker. 

Våren som någonting grymt och hänsynslöst. 

Tänkvärt. Utan tvekan.