Några korta meningar och en jättelång om min morgon.

Morgondimma utanför; den ligger tung på åkrarna. Daggen likt glaspärlor på ängarna och luften frisk, krispig, kall och rå. Morgondimma i min hjärna.

Som i ett töcken stapplar jag upp ur sängen och halvsnubblar ned för trappan, in på toa och kissar en stund innan jag med tunga steg klampar hela vägen upp igen och gläntar på dörren in till min son som ligger klarvaken med täcket uppdraget till sin lilla näpna haka och filosoferar om livet och om vällingflaskan som han vet väntar i soffan framför barnprogram på TV bredvid storasyster som också kommer in genom dörren när jag precis kommit fram till den gamla utdragssängen och ler stort, sömningt och en smula lurigt för hon tänker börja dagen med bus innan jag ens hunnit vakna till och inta mitt livsnödvändiga morgonkaffe och rufsa till morgonfrisyren.