Vi åkte till blekinge och badade i vackra lilla Sandviken. Det var varmt i vattnet och himlen lyste blå medan molnen höll sig på avstånd. I Sandviken finns min barndom.
Minnen, känslor och tonårsromanser slog mot mig när vi bröt igenom det höga vassliknande gräset och tog vårt första steg på stranden. Sanden var mjuk, vit och formade sig kring fötterna. Liva tog upp en handfull och lät den strila mellan fingarna.
Det där härliga, frasiga, svirlande ljudet som uppstår när mjuk sand rinner genom barnahänder kan jag sakna ibland... Liva och Noelle var som fiskar i vattnet och njöt av det kära återseendet av solen - de gjorde bara några få huttrande, blåläppar-&-vita-fingrar-pauser då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar