Sommarkväll

Vinden är allt annat än ljum och klänningstyget fladdrar ilsket till kring benen. Solen som sakta försett dem med en vacker sommarlyster har hållit sig borta och den bruna färgen bleknar allt mer för var dag som går. En vän sa till mig att hon tyckte det luktar höst på kvällarna och jag drog precis ett djupt andetag, som för att testa hennes påstående, och lät den fuktiga luften fylla mig. Andades in genom näsan. Djupt. Ögonen slutna. Jag höll kvar kvällen i mina lungor och släppte sedan ut den sakta. Den letade sig fram mellan mina läppar, varm och fuktig. Varm luft präglad av mig blandarde sig med den kyliga, opersonliga massan.
Stockrosorna som stöttar sig mot den vackra patinerade tegelväggen suckar i det dunkla mörkret. Sommaren susar förbi så fort. Jag vill hålla den kvar, tvinga den att bli min.