"Säg det som inte för något gott med sig"

Jag börjar vänja mig vid att dela  90cm på hälften. Armar och ben i ett enda virrvarr, vår kroppar tätt ihopslingrade, över och under varandra i märkliga konstellationer. Det är varmt, trångt, fruktansvärt och härligt på samma gång. Det känns som om vi blivit tonåringar och nyförälskade igen. Vi kramas mer än vi brukar och jag kommer ihåg nu hur det känns att vakna av ömma kyssar i nacken, morgonmjuk andedräkt som kittlas i örat när varsamt valda och fruktansvärt ärliga ord viskas fram. Eftersom vårt sovrum inte är klart ännu trängs vi på en smal madrass i hallen utanför barnens rum. Jag trodde det skulle bli värre än vad det faktiskt är men jag längtar ändå till sovrummet är färdigt. Oerhört mycket. Om inte för att slippa trängas så för att det ska bli otroligt roligt att få ställa in vår nya säng där; köpa kuddar, piffa... Vårt hem känns inte riktigt komplett förrän sovrummet är klart och jag fått min lilla hörna med skrivbord, bokhyllor och plugg-mysfaktor i hallen där vår madrass är placerad i nuläget. Bygglovet ska behandlas igen i augusti. Som vanligt skyller man på semestrar när det är sommar. Fram tills dess antar jag att vi får sova tätt intill varandra och njuta, våndas, älska, hata... Allt på en och samma gång.