Likt en skattkarta

Luciadagen är förbi och mörkret sänker sig över de färgglada husen på vår gata mitt i staden. Gatlyktorna skänker ett milt, orangeaktigt ljus som fläckvis lyser upp trottoaren och det ser ut som att fullkomlig tystnad ljuder mellan de klumpiga huskropparna. På enstaka ställen, dit gatlyktornas strålkastarsken inte når, tycks snön krispigare och mer kristallisk. En märklig längtan efter att försiktigt krama sönder en noga utvald nypa stjärnformade snöflingor mellan tummen och pekfingret infinner sig och jag vänder blicken mot den lilla mörkblå himmelsfläck som skymtar mellan de utstickande hustaken. Gatan mellan husen är formad som ett kors. Undrar om det ser ut som om vår väg är krysset som visar vart skatten finns på en svårtydd skattkarta ifall man råkar befinna sig ovanför staden och från sin utsiktsplats blickar ut över den?