Utanför fönstret yr snön ned från taket på de färgglada husen. Ett mjukt täcke har lagt sig tillrätta över gräset längs med gång-och-cykelvägarna, änderna i kanalen kurar ihop sig och böjer ned sina små nätta ansikten för den friska vinden. Doften av nytvättade golv, ljuden av min sons tunga andetag i drömmen och synen av en stor kopp hett rykande te på diskbänken präglar min stund. Jag njuter av det faktum att min mobil, som är urladdad, också är försvunnen. Bortstädad antar jag. De senaste veckorna har jag blivit mätt på telefon, dator och TV. Jag vill bara stänga av och vara.
Min dotter är på dagis och gör traditionsenligt en ljuslykta till advent. Hon blev överlycklig när hon slog upp ögonen till den vita snön men förstod inte alls varför det skulle vara nödvändigt med overall - det är ju bara bökigt! Och byxor tyckte hon var fullkomligt onödigt. Ett himla hittepå. Det tog sin lilla stund att få på ytterkläderna och komma ut genom dörren men det gjorde inte så mycket. Vi började i mycket god tid, idag.
I eftermiddag ska vi besöka regionmuseet (Vi ska dit på fredag också, minsann!) och äta god mat tillsammans med nära och kära. Vi låter onsdagen ha sin gilla gång. I sin egen takt. Ingen stress att tala om... Åh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar