Det magnifika godset och den sagolika sjön utgjorde en vacker bakgrund medan vi åt vår medhavda lunch och drack kaffe på en fallfärdig brygga. Att bara gå tyst på stigarna, förundras över konstverken och låta fantasin leka, är underbart. Liva tyckte minsann att konsten var både vacker, läskig och rolig att utforska...
2 kommentarer:
jag gillar det du skriver men ibland blir det bara föööör tantigt o desstom opersonligt med bilder som aldrig visar hela ansikten eller . du tar så vackra kort men lite mer kan du väl delge oss. det hela känns snudd på fattigt.... men ändå bra. ja, jag villha mer av allt.
Elin i Broby: Tantigt? Hihi. Ja, då är jag väl lite tantig då - det gör faktiskt inte mig något.Att vara 22 men ändå tantig känns ganska OK. Haha.
Jag har gjort ett aktivt val att inte visa ansikten på mina barn och jag har också valt att inte beskriva saker ur mitt liv i detalj då jag är mån om mitt (och min mans) privatliv - Alla behöver inte veta allt om oss.
Mina vänner och "utvalda" får ta del av bilder på mina barn och familj i min fotodagbok där bilderna ligger skyddade bakom lösenord och där jag har lite koll på vilka som faktiskt kikar på vårt liv. Där uppdaterar jag med flera hundra bilder i månaden! Mina barn har inte valt att visas på internet och jag vill inte att vem som helst ska kunna se hur de ser ut... Som det står skrivet i bloggbeskrivningen "...min blogg innehåller skymtar ur min vardag..." Ibland är det mer än mindre som jag väljer att delge med omvärlden. Jag hade gärna visat fler foton men av olika anledningar (som vi inte behöver gå in på) vill jag inte göra det just nu.
Tack för att du läser, i alla fall. Roligt att du blir nyfiken...
Skicka en kommentar