Han är vaken längre stunder nu men ligger mest och funderar. Ser sig omkring och studerar ansikten, noga. Han lyssnar till verkligheten och insuper den, så mycket hans lilla nyväckta sinne bara förmår. Jag känner mig lyckligt lottad; två ljuvliga barn att älska och finnas där för genom livet. Det bästa är att jag har så mycket kvar att utforska själv. Vägen framför mig är lång och krokig med en oändlig massa vägskäl - ni anar inte hur fantastiskt det ska bli att få vandra den tillsammans med mina barn. Alla resor, både känslomässiga och de som tar oss ut i världen, vi ska göra tillsammans! Alla upplevelser och erfarenheter vi ska samla, tillsammans... Mäktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar