Fruktsallad, filtar och fnitter - en längtan efter att få trycka på pausknappen

Fruktsallad, filtar och fnitter fyllde sommarkvällen. Brisen från havet smekte våra fräkniga kinder och samtalen ekade mellan tallarna. Nya bekantskaper, känslor som förenar och fogar samman och en öppenhet som är svår att ta på... Jag har saknat att känna hur äkta vänskap omsluter mig. Vänskap som finns kvar, alltid. Mitt inre skriker efter en paus från vardagen och stressen som tyngt mig sedan de kalla månaderna höll ett järngrepp kring min strupe och min kropp skrek efter solsken och värme. Tiden skrattar hånfullt åt mig och dagarna den här veckan går så ofantligt långsamt. Jag blickar ut över havet och letar efter något vid horisonten - funderar på hur stort ett hav är, så svindlande och oändligt... Det är så att tanken framkallar en rysning längs med ryggraden och jag sluter ögonen.