Ingen sol smekte mina kinder denna morgon, ingen värme kittlade nyvaken hud.
Lakanen i en enda röra, små fötter som sparkar mjukt mot utsidan av min mage samtidigt som någon rör sig inuti. Staden som gnuggar ögonen utanför sovrumsfönstret, samma välbekanta ljud slipper in genom glipan. Snart doftar kaffe i hela våningen och dagen står inför oss, fri för oss att utnyttja precis så som vi önskar. Det är en vanlig, gråmulen helgmorgon och jag är lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar