Förvirrade ord en afton

Jag har jobbat bort hela påskhelgen. Min mage växer lite för varje dag som går och jag har börjat fundera på hur sommaren kommer att bli. Att få gå barfota i sanden och känna havsbrisen försiktigt kyssa min bara mage... kan ni tänka er? Jag tror att jag känner vår lilla bebis åtminstone en gång om dagen, men det är fortfarande lite diffust och inte alls på samma vis som då Liva bodde där inuti. Jag har inte tagit några magbilder alls och helt glömt att skriva i bebisdagboken. Med Liva bokförde jag varenda tanke, känsla och fundering. Jag klistrade till och med in bilder på magen. Ni kanske förstår att jag inte riktigt hänger med den här gången. Det känns som att det inte finns tid att njuta och jag är så stressad hela tiden. Vi har nått halvtid i vår väntan nu. (Bebisen är tydligen 25cm lång.)Vad tusan ska jag ta mig till för att finna lugnet? Om bara träden kunde bli gröna...