Vi bara råkar vara för en stund

Kvällspromenad på stadens gator. Musik ljuder mellan huskropparna och människoskratt beblandar sig med tonerna från en sliten gitarr. Jag uppfattar en doft av panikslagen jakt på ungdom och rynkar på näsan. Det låter högt och tydligt då mina klackar slår mot kullerstenen, mitt pärlhalsband rasslar i takt med varje steg. Min dotter som kämpar mot tröttheten skrattar från hjärtat då hon omfamnar en sköldpadda utav sten medan ett gammalt alkoholiserat par kastar bitterljuva blickar och ruvar på glömda leenden. Ingen säger något. Vi bara är.

I en liten stad i Skåne bara råkar vi vara för en stund.