Jag funderar

Nu lyser himlen klarblå och inte ett moln tynger skyn. Vinden är kylig och det luktar hav. Vi hoppade på bussen helt spontant och nu befinner vi oss i Åhus. Min dotter tjuter av skratt och tultar omkring på knubbiga ben, plockar kottar och mår bra i den friska luften. En kopp kaffe i kvällsolen - jag bläddrar i inredningsmagasin och drömmer mig bort en smula...

Ibland saknar jag att ha mina nära och kära runt husknuten. Jag har svärmor i huset bredvid men min mamma bor vid havet i Åhus, min pappa vid havet i Valje. Det är tur att jag har dem där, trots allt, och att de bara bor, som mest, en busstur bort... Förr längtade jag långt iväg - till stora städer och milsvida stränder, främmande språk och folkmyller. Jag struntade i vart mamma och pappa fanns. Utekvällar i höga klackar, nytt läppglans och fladdrande klänningstyg, drinkar och dans tills benen gav vika. Det är otroligt roligt - då och då! Inte som förr, då det var bland det bästa som fanns. Varje helg. Helst varje onsdag också.

Nu värdesätter jag så mycket annat också. Närheten till mamma, pappa, svärmor, kusiner, vänner - alla som är viktiga för min dotter, och för mig själv förstås. Lummiga trädgårdar där man kan gå skattjakt och bygga kojor, plocka blommor och provsmaka hallon direkt från buskarna. Det blir inte tråkigt för det. Varje dag är ett äventyr med min fantastiska dotter vid sidan om... Och det där med storstäder, milsvida stränder och storslagna resor är ju inte uteslutet. Inte höga klackar, fladdrande klänningstyg och en strawberry daquiri i handen heller. Ibland provsmakar jag lite på det livet. Och jag vet att det kommer en tid för allt annat också, så småningom. När lilla Bus vuxit sig lite större...