Snart ett år sedan...

På måndag fyller vår dotter 1 år. L's första år har runnit mig ur händerna lite och jag har nog inte riktigt insett hur stor vår lilla, lilla tjej faktiskt är nu. Det är så otroligt imponerande hur mycket hon förstår och kan. Hon är ingen liten bebis längre utan en viljestark, charmig busunge, som håller på att utvecklas till en helt underbar personlighet.

Jag kan inte riktigt förstå att kärleken som var så ofantligt stor där på BB för nästan ett helt år sedan, då jag fick upp henne på bröstet, kunde växa sig starkare. Hur är det ens möjligt att känna en sådan kärlek? En sådan svindlande, djup, stark känsla? Kan man verkligen älska någon mer och mer och mer för varje dag som går, trots att kärleken man känner är större än någonting annat på denna jord? Det finns inget att jämföra de känslorna med. Att få föda ett barn och se det växa upp är verkligen en gåva att vara tacksam för. Varje dag. Det är så fantastiskt.

Jag ser verkligen framemot att ordna hennes första kalas. Baka, dekorera, duka fint...