Ljuva morgon, en längtan...

Det är en kylig morgon. Brisen som letar sig in genom det öppna fönstret smeker min bara hud med kalla fingrar och jag ryser till. Jag ser hur daggen ligger likt tunga pärlor på det morgonvåta gräset. Fåglarna kvittrar försiktigt från kala grenar som längtar så innerligt att de skälver, efter att snart få låta sina vårgröna knoppar brista. Våren är ljuvlig. Kaffet smakar extra gott idag...
Jag ser för mitt inre hur vitsipporna i skogen skimrar likt silke i det sköra morgonljuset. Jag längtar dit. Till glänsande spindelnät och regnvåt jord som doftar så välbekant. Tystnaden som är så öronbedövande innan träden vaknat till liv ordentligt. Den välbekanta melodin av barfota fötter mot gömda stigar. Ibland är jag bara trött på staden och dess gråhet...