Nybakade frallor och kaffe i Jennys sällskap - ännu ett spontanbesök på morgonkvisten! Det är sådant som får mig att inte vilja lämna stan. Jag är lite kluven då det kommer till vart man ska bo. Jag älskar att bo centralt - att bara gå några hundra meter innan man är mitt i myllret. Att ha affärer runt omkring, närheten till parken, cafén och matställen. Jag älskar då människor bara kommer förbi utan anledning, för att säga hej eller bjuda in sig själv på fika. Samtidigt längtar jag ut på landet, till ett hus som är bara vårt, med en vacker trädgård, fruktträd, rabatter och gott om plats för L att springa på. Helst lite avsklit, med närhet till skog och hav på samma gång...
Idag skiner solen igen! L och jag ska hem till Rebecka på lunch. Därefter blir det bus för allt vad vi är värda i parken. Det är en härlig dag, återigen!
1 kommentar:
Ja jag förstår dig!
Bor själv centralt i gbg och det är underbart att ha 10 min till jobbet och allt så nära.
Samtidigt är det ju fantastiskt att kunna ha en egen trädgård och låta barnen kunna springa lite som de vill när de leker.
Nu har jag ju varken körkort eller barn så jag kan gott vänta men jag skulle gärna vilja ha en egen trädgård=)
många av mina vänner bor i hus och trivs väldigt bra. Sen har jag lika många som har lägenhet och de trivs minsann exakt lika bra. Man blir alldeles kluven..
Kram
Skicka en kommentar