Denna morgon

Den vita, kyliga staden möter mig denna morgon, inte grå som förr. Upplyftande. Uppiggande. Det är en lättnad att blicka ut över husen denna morgon. Inte tungt som förr.
Rodnaden på var människas kind sprider värme trots att den är kommen ur köld, sprider ett slags gyllene sken i allt det vita. Om man går upp tillräckligt tidigt ligger snön som ett orört, mjukt täcke på vägen och man kan inte urskilja stadens alla ojämnheter. Jag längtar ingenstans idag.

Kaffe sprider sin ljuvliga arom och får oss att sakta vakna till liv. Min dotter, så full utav bus, går på upptäcktsfärd och lär sig livet, vår verklighet. Varje dag är hon samma men ändå någon annan. Varje dag något nytt. Hon kan mer och mer. Hon uttrycker mer och mer. Hon strålar. Hur kan man vara så glad, alltid? Le och möta alla människor med sådan välkomnande värme? Hon är inte rädd för någonting. Världen är helt och hållet hennes. Det är en plats präglad utav godhet, i hennes ögon. Hon kan allt. Var människa har ett hjärta utav guld. Hon ser bara ljus och färger, glädje och lycka. Kärlek. Sprider pussar, som blomblad för vinden. Min älskade lilla fina... Tänk om vår verklighet hade varit sådär enkel. Inga bekymmer. Allting frid och fröjd. Åtminstone här, i vårt land.

Barn är verkligen speciella.


Foto: Snö i Åhus. Johanna Lindquist