Halloween-mys

Nu närmar sig Halloween, en högtid som faktiskt är ganska speciell för mig. Jag tycker det är ruskigt mysigt med alla tända pumpalyktor, allt pyssel man får sysselsätta sig med och alla söta utklädda barn (och vuxna!) som knackar dörr i hopp om att få göra bus.

Två år (2004 & 2007) har jag spenderat Halloween i USA. Vilken skillnad det är på firandet där! Det är liksom så mycket mer av allting. Trädgårdarna pryds utav de mest fantastiska jack-o-lanterns, spindelnät ligger på husen och man kan skymta förskräckliga spöken som kikar fram i ett mörkt fönster om man är uppmärksam. I vissa fall hade de lyckats så väl med sina utsmyckningar att det blev skrämmande verkligt... Förra hösten, då lilla L låg i magen, spenderade vi Halloween i San Fransisco. Det var en upplevelse! Människor gick utklädda på gatorna och det rådde en sådan härlig stämning.

Något jag saknar i år är att få karva ett ansikte ur en pumpa. Varenda år som jag kan minnas har vi fått välja en eller ett par stora pumpor ur mormors pumpa-odling, sedan har vi ritat varsitt ansikte och så har pappa hjälpt oss skära ut det med en vass kniv. Att få tända dem på kvällen och se dem kasta spöklika skuggor på husväggen fick det att pirra i magen...
Förra året gjorde jag en jättefin lykta som fick pryda vår lilla balkong i tvåan som vi bodde i då.
I år blir det nog inte någon pumpalykta, tyvärr. Mormor hade fått fel pumpafrön; små pyttiga prydnadspumpor var det enda som tittade upp ur jorden. Jag har inte fått mig för att köpa någon heller - var ska jag ställa den? Utan balkong eller liknande känns det lite halvkul. Kanske jag köper en trots allt och ställer i fönstret... Vi får se.