Love & other drugs - egentid

Jag blev väckt av min dotter som sjöng det högsta hon kunde och var i full färd med att även väcka sin lillebror. Jag slog upp ögonen, motvilligt, och mötte en suddig verklighet. Färgerna smetades ut och blandades i en ljusgrå massa. Utanför smekte regnet fönsterrutan och de vackra sköra dropparna som landade på fönsterbläcket vibrerade innan de sprack och rann ned för kanten. Jag föreställde mig för mitt inre hur de föll från fjärde våningen med fart och slutligen slog i marken och delades i tusen nya droppar, en kristallig kaskad av vatten som blandades med allt det våta på marken. Jag satte mig upp och kände mig alldeles yr. Rummet snurrade runt, runt och jag förstod inte varför.
Jag ska dricka kaffe och bläddra i nya Mama till Nyhetsmorgon medan barnen myser under en filt och hoppas att yrseln och tröttheten försvinner.

Igår såg jag Love & Other Drugs på bio. Det var ljuvligt att sjunka ned i den mjuka stolen, känna hur mörkret omslöt mig och sedan sugas med i en berättelse som var vacker. Nittiotalet. Naken nakenhet; kroppar, kärlek, djup och skratt. Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget, visste knappt vad den handlade om men jag gillade titeln. Och jag gillade filmen! En cappucino ute och en och en halv timmes samtal om allt och ingenting med en kär vän var som balsam för själen. Lugn och egen tid utanför hemmets väggar. När jag kom hem sov barnen i sina sängar och M slumrade i soffan. Fantastisk fredag.