söndag 8 maj 2011

Ett vägskäl. Igen.

Jag har kommit till en punkt där jag bara står still och gapar förvånat. Jag överväger att låsa bloggen och bara låta inbjudna läsa. På ett sätt hade det varit otroligt skönt och jag tror att jag kunnat skriva öppnare, mer detaljerat och kanske en aning mer utelämnande med mer bilder om jag vetat vilka mina läsare är. Men på ett annat sätt känns det tråkigt att missa nya läsare och att jag ska behöva låsa bloggen på grund av andra människors brist på respekt. Jag avskyr att hitta mina texter och formuleringar på andra ställen än här - det är MINA ord. Tankar, ögonblick ur verkligheten och funderingar som jag sätter ord på för min egen skull och för att jag tycker om den feedback jag får för det jag skriver. Min dröm, min stora dröm, är att skriva en bok och få den utgiven. Att blogga eller skriva dagbok är livsnödvändigt för mig. Jag brinner för att skriva och har gjort det sedan jag var sju år. Jag vill att människor ska respektera att det jag publicerar här är mina ord. Att kopiera texter som jag har skrivit känns som stöld. Det är underbart när människor inspireras av det jag skriver men att stjäla rakt av gör mig ledsen. Jag ville bara få det sagt. Jag är så glad för alla fina kommentarer och varma ord jag får tilldelade! Ni förgyller verkligen mina vardagar! Tack!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Fortsätt skriva. Älskar att läsa din blogg. Du skriver fantastiskt! // Frida

Anonym sa...

tyder ju på att du skriver BRA och folk gillar det du gör :)

Catti sa...

Det är ju så när man skriver öppet. Det kommer alltid finnas idioter som stjäl och förmodligen lider av något.. Kram!