Fredagkväll i funderingar

Jag har hamnat sittandes i soffan med en sovande bebis i famnen och lyssnar frånvarande på Tvns sorl. Det är sådär lilamörkt ute. Himlen tycks färgad i en dunkel, syrenlila ton. En kulör som kommit till genom att man råkat doppa fel pensel i färgen så att den blir missfärgad. Mörk och inte alls särskilt vacker. Det är så att man vill tvätta penslarna, hälla ut färgen och börja om på nytt.
Husen, likt kantiga och aningen skräckinjagande gestalter mot himlen är i huvudsak mörka. Det är släckt i de flesta fönstren och jag kan inte låta bli att fundera på varför? Vad gör de människor som har sitt liv, sin verklighet, bakom de gardinklädda glasrutorna, som med sin brokighet ger karaktär åt de i dagsljus färgglada husen? Just nu står jag i ett vägskäl och min hjärna bråkar med mina känslor. Jag vill och vill och vill och inte vill. Det handlar om mig och om oss. Jag har våren och sommaren på mig. Och ja, det är säkert så att jag vill
men jag måste kanske bara tveka lite innan jag kan känna att det faktiskt är rätt.


Nog av svammel; Nu ska jag njuta av det som återstår av en fredag för mig själv.