Alla andra

Jävla blogg. Jag hat-älskar den.

Ja, vad ska jag säga idag?
Jag läste i tidningen idag att alla i min ålder befinner sig utspridda världen över, de reser runt i olika stora städer, exotiska platser och använder sin iPad (?) frenetiskt. Det är liksom normen.
Idag sitter jag här och försöker läsa The Color Purple, dricka kaffe och stressa ned lite. Jag befinner mig i Skåne i Sverige och är lycklig över att snön har kommit så att barnen kan få åka pulka på en hemmabyggd backe på ängen bakom vårt hus... Jag läser på Högskolan och kämpar med att räcka till åt alla jag ska, bör och måste räcka till åt. Är jag lite misslyckad då? För åldersgruppen jag befinner mig i alltså? Jag tänker på att jag borde vara det eftersom jag inte reser jorden runt och lever för dagen, som krönikan sade att "alla" unga vuxna av idag gör? Jag är 23 och jag har en iPad som jag inte använder  frenetiskt. Jag känner mig inte misslyckad. Jag känner mig faktiskt himla lyckad.
Självklart vill jag resa! Tillbaka till New York och San Fransisco igen! Till nya exotiska, varma öar och pulserande platser som är för mig att upptäcka! Leva för dagen tillsammans med min man och mina barn! Men det hinner jag ju förhoppningsvis med, det också.

Jag befinner mig mitt emellan två läger. Den ena sidan är "alla" i min ålder som studerar och lever för party eller reser och tar spontana beslut, är utspridda över hela världen med massor (?) av pengar att göra vad de vill för och tar dagen som den kommer.  Den andra sidan är "alla" föräldrar  med fasta jobb, egna hus, designmöbler, resor inbokade och som fortfarande har pengar på banken.
Jag är mitt emellan. Ung med ett brinnande hjärta, en pulserande längtan efter ALLT men samtidigt jävligt vuxen med barn, bröllop i ryggen och ett hyrt hus.

Det är oftast det som stressar mig mest. Att jag står mitt emellan. Passar inte riktigt in i något av lägren...