måndag 6 februari 2012

Alla andra

Jävla blogg. Jag hat-älskar den.

Ja, vad ska jag säga idag?
Jag läste i tidningen idag att alla i min ålder befinner sig utspridda världen över, de reser runt i olika stora städer, exotiska platser och använder sin iPad (?) frenetiskt. Det är liksom normen.
Idag sitter jag här och försöker läsa The Color Purple, dricka kaffe och stressa ned lite. Jag befinner mig i Skåne i Sverige och är lycklig över att snön har kommit så att barnen kan få åka pulka på en hemmabyggd backe på ängen bakom vårt hus... Jag läser på Högskolan och kämpar med att räcka till åt alla jag ska, bör och måste räcka till åt. Är jag lite misslyckad då? För åldersgruppen jag befinner mig i alltså? Jag tänker på att jag borde vara det eftersom jag inte reser jorden runt och lever för dagen, som krönikan sade att "alla" unga vuxna av idag gör? Jag är 23 och jag har en iPad som jag inte använder  frenetiskt. Jag känner mig inte misslyckad. Jag känner mig faktiskt himla lyckad.
Självklart vill jag resa! Tillbaka till New York och San Fransisco igen! Till nya exotiska, varma öar och pulserande platser som är för mig att upptäcka! Leva för dagen tillsammans med min man och mina barn! Men det hinner jag ju förhoppningsvis med, det också.

Jag befinner mig mitt emellan två läger. Den ena sidan är "alla" i min ålder som studerar och lever för party eller reser och tar spontana beslut, är utspridda över hela världen med massor (?) av pengar att göra vad de vill för och tar dagen som den kommer.  Den andra sidan är "alla" föräldrar  med fasta jobb, egna hus, designmöbler, resor inbokade och som fortfarande har pengar på banken.
Jag är mitt emellan. Ung med ett brinnande hjärta, en pulserande längtan efter ALLT men samtidigt jävligt vuxen med barn, bröllop i ryggen och ett hyrt hus.

Det är oftast det som stressar mig mest. Att jag står mitt emellan. Passar inte riktigt in i något av lägren...

4 kommentarer:

Maria sa...

Eller så kan du se det som att du är i ert alldeles egna läger som jag vet att du trivs och passar i alldeles utmärkt!!

Kram ♥

Anonym sa...

Tänk vad långt du har kommit jämfört med många! I din ålder hade jag precis börjat lista ut vad jag ville, var jag ville vara och då träffade jag Kristian och inget av vad jag "ville" visade sig vara sant. Du har ett rikt liv! Otroligt trevliga släktingar ;) och fin familj, du har rest mer än många och du är fortf lite crazy mitt underbara flum. Det kan jag intyga :)
Älskar dig!!
Från ett flum till ett annat ;)
Vera

Anonym sa...

Vi är lika gamla. Vi har vuxit upp tillsammans och vi är nog väldigt lika du och jag. Vi har nog alltid varit ganska lika, tror jag. Men idag så skiljer våra liv oss åt. Du är fru, mamma och student med en vardag kantad av ansvar.
Jag är singel, bor i huvudstaden, har rest jorden runt och bott utomlands (nåja). Jag har ett kul jobb och tjänar pengar som jag spenderar på mig själv, på kläder, restaurangbesök och sena utekvällar. Jag har inga vidare förpliktelser och har friheten att göra vad jag vill, när jag vill. Fast nån ipad har jag inte. inte ens en TV..
Kanske är mitt liv så där som de beskrev i tidningen - typiskt för 23 åringar. Men jag håller inte med om att jag skulle vara mer "lyckad" än vad du är, bara för att jag är "ung och fri". TVÄRTOM! Det där är ju befängt, iditotiskt. Att vara lyckad handlar om att känna lycka och det tror jag att du gör när du ser på din familj. Jag känner mig ensam ibland, bortglömd, förvirrad - vart är min fasta punkt? hur ska det gå med mitt liv? Kommer jag någonsin möta en man? och kommer vi vara ihop för alltid då? kommer jag få familj med friska barn? Vad ska jag plugga? kommer jag få en karriär? För när det väl kommer till kritan, Tilda, så älskar jag mitt liv idag men jag längtar efter en högskoleutbildning och ett liv i trygghet med en fantastisk man, vackra barn i ett hus på landet. Det finns så mycket i ditt liv som jag beundrar,och ibland längtar efter att få uppleva själv det är just därför jag då och då läser din blogg. Skit i vad "man borde göra" i vår ålder - det där är skitsnack, en konstig norm som man ska leva upp till..
Otroligt lång och flummig kommentar detta.
Fortsätt vara den du är - det har gått bra hittills! ;)
/ Maria

Mathilda sa...

Tack för otroligt fina och värmande ord! De betyder mycket!