lördag 3 september 2011

Genus


Det leks med dockor och traktorer. Jag har alltid erbjudit både fordon och dockor (eller pojkleksaker och flickleksaker om man vill kalla det så!) till båda mina barn - de har alltid dragits till det som anses passa deras kön. Min dotter älskar allt som har med dockor att göra och min son är tokig i fordon, i synnerhet traktorer. Varför har det blivit så? Jag har gjort allt för att vara neutral och vi diskuterar ofta genusfrågor här hemma. Mina barn har kläder i alla färger - färger är färger och inte genusberoende. I morse lekte Liva med Barbiedockorna och Ilon körde runt med traktorn och gjorde brummande ljud. Men så plötsligt - Liva tog tag i en traktor och integrerade den i Barbie-leken! Jag stannade upp och noterade detta.  Det är fruktansvärt att jag ens reagerade över det. Det ska ju bara vara självklart, eller? Eller är det faktiskt så att flickor har i sin natur att tycka om vissa saker och detsamma med pojkar? Är det bara vi som vill framkalla en jämställdhet och ett slags könsneutralitet hos barn som egentligen är ouppnåelig? Kanske man bara ska låta barnen leka med det som faller dem in utan att reflektera nämnvärt över det.  Kanske har det att göra mindre med könstillhörighet och mer med barnets personlighet? Lek med Barbien eller traktorn - mig kvittar det! Eller? Hur resonerar andra mammor och pappor?

2 kommentarer:

Sandra sa...

Varför inte ifrågasätta varför det anses som "flick och pojksaker"? Vem är det som dömer oss? Är det vi själva? Varför har vi behov att dela in allt? Varför en flicka kan vara pojkflicka men det finns inga flickpojkar?! och en pojke anses homosexuell (av samhället) så fort han tar sig "ner" till en flickas nivå. Varför blir pojken sexualiserad när han tar till sig (vad sahället anser) flicksaker?Leksaker, kläder, materiella ting- egentligen oviktigt. Vad vi behöver göra är att sluta sätta stämpel på allt.

Mathilda sa...

Sandra Mycket bra frågeställningar. Visst är det så att vi (samhället) sätter stämplar på precis allting. Allting sorteras in i fack. Och människor är livrädda för vad andra ska tycka -särskilt då det kommer till barn. Man är livrädd att göra "fel". Titta bara på förskolorna - vad barnen har på sig, "rätt" saker, vilka leksaker de leker med....
Jag håller med dig om pojk-&-flicksaker, liksom pojk-&-flickfärger - gränserna måste suddas ut.