Snön låg tungt på gräsmattor och kvarterens gator där pappa bor. Det ser nästan ut som jag minnns, trots att garnaffären har slagit igen, bensinmacken är borta och den gamla kiosken har blivit pizzeria. Den nya delen av den lilla orten tillhör ett annat liv, en tid som sedan länge hamnat någonstans längst bak i mitt minnesarkiv. Jag minns små, vackra glimtar från en fantastisk barndom där allting var enkelt. Kohagen som gömde en mängd hemliga platser, kojor och magiska ruiner. Den stora stenen. Båtplatsen. Sockerbetsåkern. Alla platser som var viktiga då. Nu är Pappas gata i den gamla delen viktig. Den tillhör nuet och framtiden.
Min pappa hade köpt ett soffbord till mig på loppis. Ett runt pelarbord i björk. Jag älskar formen! Lacken ska slipas ned och eventuellt ska bordet strykas med några lager färg. Kanske matt svart som mitt skåp? Eller kanske vitt. Kunde jag behålla det trärent men undvika den gulnade färgen det har nu skulle jag kanske göra det?
Imorgon ska jag försöka sy lite. Skaparlusten bubblar! Det var längesedan jag hade ro att sitta ned och göra någonting färdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar