onsdag 2 september 2009

Min Nyponros

Likt en nyutslagen nyponros möter du morgonen, sträcker dig mot solens värmande strålar och låter dina skära kinder smekas utav höstens kyliga bris. Du slutar aldrig förvåna mig; Så klok, så medveten och så stark. Din vilja att uforska livet, att prova alla möjligheter och att se alla detaljer gör mig stum. Det finns så mycket jag har att lära av Dig, älskade dotter.

3 kommentarer:

Johanna sa...

Jaha vart spelar min lilla timbuktu? Hade jag fått välja hade valet varit rätt lätt om jag säger så. Men alltid så kul att gå ut lördgar tycker vi. Så E.M.D får duga helt enkelt. Ha ha. Gå ut på lördag Tilda så ska du få en rudbull/vodka a la Razzi! ;)

Rosa Hemmet sa...

Åh vad fint skrivet om din underbart söta dotter. kan tänka mig att den känslan man har för sitt barn inte liknar någon kärlek man upplevt tidigare, och en stolthet man inte visste fanns, glädje som inte har något slut. Dessa ljuva underbara kids :)

Ha en trevlig helg lillfamiljen

Rosa Hemmet sa...

Åh vad fint skrivet om din underbart söta dotter. kan tänka mig att den känslan man har för sitt barn inte liknar någon kärlek man upplevt tidigare, och en stolthet man inte visste fanns, glädje som inte har något slut. Dessa ljuva underbara kids :)

Ha en trevlig helg lillfamiljen